02 maj, 2005
Några tankar om dagens skuggbudgetar, enighet och regeringens desperation
Idag presenterade de fyra borgerliga partierna i alliansen sina alternativa budgetförslag. Att partierna inte presenterade ett gemensamt förslag poängterades som väntat i media, men med över ett år kvar till valet finns det gott om tid att lösa de meningsmotsättningar som finns och jämka ihop en hållbar ekonomisk plan. De största skillnaderna i dagens olika förslag förefaller röra ersättningsnivåerna i olika trygghetssystem - förvisso en viktig fråga - men samtidigt visar förslagen på en långtgående samsyn vad gäller såväl huvudproblemet (arbetslösheten) som åtgärder för att lösa problemet.Reaktionen från regeringen lät inte vänta på sig. Berit Andnor, Hans Karlsson och Pär Nuder höll en gemensam presskonferens för att tillsammans såga oppositionens förslag. Nuder kallade alliansens enighet för en pr-bluff, Andnor siktade in sig på att svartmåla moderaternas politik och Karlsson menade att det inte går att leva på ersättningsnivåer som 60-65 procent, men att dagens förtidpensionärer lever på 64 procent avstod han från att kommentera.
Senare kunde Andnor höras i P1:s Studio Ett, där hon under sken av att debattera, i hätska ordalag talade om för moderaternas Mikael Odenberg - och P1:s lyssnare - vad Odenberg och moderaterna egentligen tycker och vill.
Uppenbart är att regeringen är pressade och att den gamla strategin att söka splittra borgerligheten genom att svartmåla moderaterna och därigenom slå in en kil mellan (m) och de andra partierna är det valda angreppssättet.
Problemet, det som regeringen inte kommer undan, är att arbetslösheten och sjukskrivningarna har ökat under deras eget maktinnehav. Det må vara hänt att borgerlighetens politik inte skulle fungera, det vet vi inte. Vad vi vet däremot är att regeringens politik inte har gjort det. Efter Bildts-regeringens period vid makten kunde (s) skylla alla problem på den tidigare regeringen (riktigt eller inte), men det håller inte längre.
Så länge regeringen saknar förmåga att lösa problemen är fler försök att rikta uppmärksamheten mot oppositionen och bort från sig själv att vänta. Den ifrågasatta borgerliga enigheten är långt större än regeringsalternativets hopkok av rödgrön vänster.
Personligen tycker jag att borgerligheten har mycket att arbeta med, men alternativet har inte bara blivit mer attraktivt på grund av regeringens misslyckande utan även av egen kraft.
2006 blir spännande - valutgången är långt ifrån given, vad än opinionsmätningarna säger just nu...
av Patrick | 20:36 | permanent länk
