20 december, 2005
En röst för mer övervakning
I bloggosfären (i alla fall den delen jag följer) tillhör det nog inte vanligheterna att man tar Bodströmsamhället i försvar, men på LOs Valblogg gör Jonas Franzen det: Valbloggen » Personliga integriteten?:Nu har EU tagit ett nytt beslut som upprör. Den här gången är det lagring av datakommunikation. Att operatörer ska få lagra saker om mailkontakter mm. Direkt skriker många ut att det är en kränkning av den personliga integriteten.Oj, oj, oj vilka mesar det finns som gnäller om bagateller som den personliga integriteten, varför skulle någon vara rädd för att bli registrerad av staten? Staten vill ju alltid väl. (Jag tror att den obligatoriska referensen till nazityskland är överflödig... eller eugenik i Sverige för den delen)
Jag blir faschinerad över vad folk egentligen bryr sig om sin integritet. Egentligen står det med i en fasligt massa olika register, vare sig de vill eller inte. Men människors skräck över att mista sin integritet har lett fram bland annat till PUL (Personuppgiftslagen) som säger att man inte får ha personer i sitt register utan deras tillåtelse.Ok, så det problematiska faktum att vi redan är registrerade i en mängd register ursäktar att problemet förvärras? Krig är fred eller?
Visst, jag kan förstå vissa fall då faktiskt man kan känna sig kränkt. När nazister skapar register över motståndare, när bostadsbolag skickar runt listor på personer som inte betalar hyran i tid (som i Malmö), osv.Att bli registrerad av nazister kan medföra att man känner sig kränkt skriver Franzen, men i hans värld tycks det väga lätt i jakten på bidragsbedragare. Hallå??? Pratar vi om samma nazister? Jag vet inte vilka han tänker på, men mina tankar rör sig i riktning mot det där gänget som vill krossa det liberala samhället med våld, göra utrensningar och mörda folk. Och faktiskt har gjort seriösa försök inklusive mördat människor. Här i Sverige. Fast det är klart, kan man komma åt några bidragsfuskare är väl en liten uppoffring att bli registrerad på nassarnas dödslistor. En smäll man får ta för laget liksom.
Men herregud, det är ju bagateller i jämförelse. Tänk vilka möjligheter vi skulle få om vi bara släppte lite på den personliga integriteten. Vi har ju hört skräckexempel på när personer lyfter A-kassa, går på sjukersättning från försäkringskassan, samtidigt som de jobbar. Alltså tre inkomster. Det problemet hade varit ett betydligt mindre problem om bara de olika instanserna fick samköra sina register, vilket de inte får idag.
Ett sysselsättningsregister borde inrättas. Ett system där det står var man är sysselsatt med. Alltså om man jobbar och vart, om man är sjukskriven, om man går på A-kassa osv. Det registret ska inte vara tillgängligt för alla utan bara för våra socialförsäkringssystem.Varför nöja sig med det? Låt Östtyskland bli vår förebild och Stasi visa vägen...
När det gäller datakommunikation så är det väl självklart att man ska få lagra vem som skickat något till någon annan. En vanlig missuppfattning är nog att man även ska spara den som står i mailet, men det är inte det saken handlar om. Det handlar om att veta att just du, med ditt specifika IP-nummer vid en viss tidpunkt, har varit inne på en barnporrsida, har haft kontakt med en viss person osv.En annan missuppfattning är att man med säkerhet kan koppla en person till en IP-adress. Eller att en logg över e-postkommunikation bevisar någonting alls. Eller att övervakningen faktiskt ökar tryggheten. Men det är väl inte det saken gäller?
Den personliga integriteten ställer hinder i vägen för rättvisan.Men lita på att Thomas Bodström kommer göra sitt bästa för att röja bort hindren, ivrigt påhejad av Jonas Franzen.
En sak är säker, för varje steg som tas på det sluttande planet, sluttar det lite mer.
I would rather be exposed to the inconveniences attending too much liberty than to those attending too small a degree of it. (Thomas Jefferson)
(hittade dit via Peter Karlberg)
Etiketter: politik
av Patrick | 00:45 | permanent länk
