28 maj, 2006
Goldberg och jag
Mitt första riktiga, medvetna, möte med Bach skedde för lite mindre än tio år sedan och då genom en inspelning av Goldbergvariationerna (BWV 988) för stråkorkester som jag fick i samband med att jag köpte lägenheten jag allt sedan dess har bott i. Lägenheten köpte jag av en av de medverkande på skivan (en av cellisterna). Med NES inspelning av variationerna väcktes mitt intresse för Bach musik så smått, men det var inte förrän jag hörde Glenn Goulds båda inspelningar för piano från 1955 respektive 1981 som jag verkligen fastnade för verket.
Goldberg var (och är fortfarande) verket som fick mig att på allvar försöka lära mig spela piano (igen), även om jag vet att jag troligtvis aldrig kommer kunna öva upp mig till den nivån som krävs - det är nog rätt bra att ha högt satta mål ändå... :-)Just nu har jag dock mer eller mindre slutat försöken med Goldberg och istället gott över till valda delar i Mussorgskys svit Tavlor på en utställning.
För mig har variationerna närmast en magisk karaktär, intrikata men ändå enkla i grunden, tekniskt krävande men lättlyssnade. Idag känns det som att variationerna, och då främst arian, dyker upp lite var som helst, i de mest oanade sammanhang (senast till exempel som bakgrundsmusik till filmsekvensen där ett par poliser pucklar på en äldre man i Uppdrag granskning - Gunilla Brodrej noterade också det här och här). Under eftermiddagen slog jag av en slump på P2 och programmet Riktig Musik bara för att mötas av (hade ljudklippet på SRs hemsida fungerat hade jag kunnat skriva vems röst det var jag hörde...) en röst tala om, just det, Goldbergvariationerna. När jag skriver det här spelar radion samma variationer i ett arrangemang för stråktrio.
Själv har jag alltid varit road av covers och alternativa, annorlunda versioner av musik jag gillar (något som har lett till att såväl mitt iTunesbibliotek som min samling fysiska skivor innehåller rätt många dubletter av olika låtar), och det gäller självklart även klassisk musik vilket har lett till att jag de senaste åren har skaffat ett flertal olika inspelningar av variationerna som jag tänker beskriva nedan, i den ordning jag skaffade skivorna.
Introduktionen till variationerna kom genom cellisten Kati Raitinens försorg och inspelningen med Dmitry Sitkovetsky och New European Strings Chamber Orchestra. Arrangemanget för stråkorkester är Sitkovetskys eget och skivan tillhör mina absoluta favoriter; även om Back skrev musiken för cembalo (med två manualer/klaviatur) gör den sig utomordentligt bra även på stråkinstrument.
Trippelalbumet Glenn Gould - A State of Wonder gavs ut i samband med vad som skulle ha varit Goulds 70-årsdag. Namnet kunde egentligen inte träffa mer rätt, a state of wonder är precis vad det handlar om. Den kanadensiske pianisten Glenn Gould spelade 1955 in Goldbergvariationerna första gången och bröt mot sin vana att inte spela in samma verk flera gånger när han 1981 spelade in variationerna en andra gång, året innan han dog. Skillnaderna mellan den unge Goulds inspelning från 1955 och 1981-års av den äldre mannen är enorm, det mest uppenbara är kanske skillnaden i tempo; i den tidiga inspelningen fullkomligt flyger Goulds fingrar över pianot, medan de dröjer sig kvar vid tangenterna i den långsammare inspelningen från 1981. En del lyssnare retar sig på Gould (o)vana att humma med i melodierna, vilket märks rätt tydligt på sina ställen i den senare inspelningen, liksom stampande etc, men personligen stör det mig inte utan jag tycker mest att det tillför något i stämningen. Goulds tolkningar av variationerna är pärlor.
Keith Jarretts inspelning för cembalo från 1989 är en av mina favoriter. Innan jag hörde den här skivan hade jag bara hört Jarrett som jazzpianist (på Radiance till exempel, fantastisk skiva), men som klassisk musiker överraskade han positivt.
Ännu en mycket bra inspelning för cembalo. Maasaki Suzukis inspelning för cembalo från 1997 är vacker och har löjligt bra ljud, även om jag föredrar Keith Jarretts långsammare inspelning över Suzukis snabbare (och ljudet från den cembalo Jarretts använde). Suzuki grundade för övrigt Bach Collegium Japan och är dess direktor. Någonstans har jag en av BCJs många inspelningar av Bachs kantater, också det en trevlig skiva.
Bach i jazztappning, kan det vara bra undrar man med Ekseption i minnet? Om det kan! Jacques Loussier Trios inspelning för piano, kontrabas och trummor i Loussiers arrangemang är helt fantastisk i mitt tycke, fast det beror kanske delvis på att jag gillar den typen av jazzversioner av äldre musik (Jan Johanssons olika folkviseinspelningar är nog bland det bästa som gjorts. Anders Widmarks skivor Hymn och Psalmer är också riktigt bra).
Wilhelm Kempffs inspelning från 1969 är en av de två-tre inspelningar jag lyssnar mest på och en av mina absoluta favoriter. Kempff ter sig respektlös mot Bach och struntar helt sonika i en hel del av musikens ornamenteringar, vilket ger musiken ett helt annat flyt. Första gången jag hörde arian skrek jag nästan rakt ut: Vad gör han? Han hoppar ju över massor med toner!. Efter att ha lyssnat på den flera gånger kändes det Kempff gjorde helt naturligt. Så mycket enklare. En suverän inspelning.
Trio ZilliacusPerssonRaitinen blev välförtjänta grammisvinnare 2004. Arrangemanget för stråktrio är Sitkovetskys, alltså samma som skivan med NES som Raitinen också medverkade på. Arrangemanget för trio är väldigt avskalat och framhäver de olika instrumenten och stämmorna extra tydligt.
I Veckans konsert visades en videoinspelning av trions framförande, men tyvärr går programmet inte att se i efterhand :-(
För övrigt den enda SACD jag äger.
Bleckblåskvintetten Canadian Brass inspelning från 2001 hittade jag på KDW i Berlin [sic!] och den är nog en av de mer annorlunda inspelningar jag har hört, även om den påminner en del om arrangemangen för stråkar, främst beroende på instrumenteringen och bleckblåsens speciella karaktär. En trevlig inspelningen som jag lyssnar på lite då och då. Arian, med temat på piccolotrumpet, är outstanding och i övrigt gör sig de lugnare variationerna bäst. För den som är intresserad finns den kanske mesta sammanställningen av olika inspelningar hos bach-cantatas.com.
Om någon som läser den här texten har tips på andra bra inspelningar är jag idel öra!
Bloggar andra om Goldbergvariationerna, Bach och klassisk musik?
Etiketter: musik
av Patrick | 00:38 | permanent länk
