15 maj, 2006
Musik & hågkomst (eller vad har Pachelbel med mord att göra)
Idag har jag nästan hela dagen lyssnat på ett och samma musikstycke: Kanon i D-dur av Johann Pachelbel i en lite popjazzigare version av George Winston, en för mig tidigare okänd new age-pianist. Barockkompositören Pachelbel var en rätt produktiv man som främst skrev kyrkomusik, men idag är det nog just ovan nämnda kanon som han är mest känd för. För mig är Pachelbels kanon starkt kopplat till ond bråd död och andra hemskheter, vilket nog bör/måste förklaras. När jag var liten, eller i vart fall yngre, brukade jag alltid somna till radion (en vana som lever kvar), och på söndagarna (tror jag att det var) körde Radio Stockholm ett program som kanske hette Nattståndet (?) i vilket den legendariske kriminalreporten Börje Heed hade ett inslag där han återberättade olika kriminalfall (jag minns särskilt berättelsen om Amaltheadådet vilket ledde till de sista dödsstraffen i Sverige (dock verkställdes aldrig straffen)). Signaturmelodin till radioprogrammet var just Pachelbels kanon, vars ljuva melodi stod i skarp kontrast till Heeds historier.
Varje gång jag hör stämmorna i Pachelbels melodi tänker jag på Heed och hans historier. Det skulle vara kul att höra de igen - det får nog bli att leta lite på nätet framöver.
(För den som mot förmodan inte vet hur Pachelbels Canon i D-dur låter finns det ett par versioner i oggformat hos Wikipedia)
Etiketter: musik
av Patrick | 17:33 | permanent länk
