06 oktober, 2006
"En rak höger"
Som bloggare med ambitionen att skriva politik (bland andra saker; ibland känns det som att jag har abdikerat helt från den rollen) skulle det väl vara närmast tjänstefel att missa att skriva något om den första borgerliga regeringen på tolv (långa) år. Självklart vill jag dra mitt strå till stacken, så här kommer min kortrecension av våra nya tjänare (eller härskare om man vill se det så):Reinfeldt behöver väl ingen närmare kommentar, förutom att han verkar gilla rollen som lagkapten över rollen som moderatboss, och det kan nog vara en god egenskap. Själv tror jag att jag har beskrivit omdaningen av moderaterna tämligen negativt någon gång, men ska man vinna i längden är väl pragmatism mer nödvändigt än ideologi. För övrigt noterade jag att jag tämligen konsekvent har stavat fel på hans efternamn, shit happens.
Att lärar- och akademikerpartiet framför andra (i alla fall traditionellt) skulle knipa allt som har med utbildning att göra var väl tämligen väntat, för vem trodde på allvar att Lejonkungen skulle få bli utrikesminister? Jag tror att de två herrarna som nu tar över ansvaret för utbildningen säkert är starka nog att driva igenom radikala förändringar om de skulle vilja, men horisonten måste nog höjas en bra bit över ordning i klassrummen. Lite mer radikala mål än att alla ska bli godkända vore också önskvärt. Björklund har ofta beskrivits som en fyrkantig hårding, men lustigt nog är han den enda i ministären som jag har träffat (hos Heimdal för något år sedan) och han gav då ett rätt sympatiskt intryck. Jag tror inte att debatter är hans bästa arena.
Maria Borelius och Gunilla Carlsson har jag alltid varit svag för och båda känns som de har hamnat helt rätt, även om jag tror att Borelius säkert skulle ha kunnat göra en stark insats om hon fått ansvar för forskningsfrågor också. Bildt känns också som en klockren utnämning, och egentligen rätt självklar ju mer jag tänker på det. Bland väljarna (de borgerliga alltså) har Bildt varit en av favoritkandidaterna och ärligt talat, vem skulle annars ha fyllt rollen med samma pondus?
I ett längre perspektiv kan jag tänka mig att det finns en plan att låta Bildt agera mentor/handledare åt de yngre statsråden inom departementet (särskilt Carlsson) för att senare under perioden kanske bli flyttad till Bryssel (med Carlsson som ny dep. chef). Kanske, vem vet?
De övriga, som jag inte orkar kommentera närmare nu, verkar i stort hamnat rätt, särskilt Olofsson och Malmström, men vissa tveksamheter finns.
Den tuffaste och definitivt roligaste utnämningen är självklart Cecilia Stegö Chilò. Regeringens säkert mest liberala minister har beskrivits som stark, handligskraftig och intellektuell vilket torde borga för att kulturpolitiken kommer utvecklas till något mer än minglande. En knuff vill den nya ministern ge kulturen. "En rak höger" uppfattade Ulvskog utnämningen som.
Uppenbarligen blev det helt rätt.
Regeringsförklaringen innehöll, som väntat, inte så många nyheter så det får ingen kommentar alls, förutom att jag gillade det här förslaget bättre.
Kanske förtjänar även de andra statsråden några kommentarer, men det får anstå till en annan dag; tenta på tisdag.
Uppdatering:
En liten fundering sent på kvällen - undrar vad det betyder att jag visste vilka alla statsråden var och förmodligen skulle känt igen alla på bilder? Kanske borde jag trappa ner på nyhetskonsumtionen :-)
Alla rätt på DNs nutidsorientering skvallrar nog också om att det är så...
Etiketter: politik
av Patrick | 23:13 | permanent länk
