11 oktober, 2006
Ord och precision
Idag kom den väntade nyheten att den fria entrén på statliga museer behålls... fast i rapporteringen fick det heta att den fria entrén på statliga museer avskaffas.Vilket av de två fetstilade påståendena är korrekt? Faktiskt inget. Sanningen är att den fria entrén på statliga museer reformeras så att den inte längre omfattar alla, utan enbart personer under 19 år. Om det är bra eller dåligt är inte jag rätt person att uttala mig om, men uppenbart är i alla fall hur rubriksättarna på bland annat SR:s Kulturnyheter ser på saken. Utan att precisera påståendet blir det dessvärre missvisande - fast det spelar kanske ingen roll...
En annan fråga man kan ställa sig är om entréavgiften på museer verkligen borde vara en regeringsfråga - om den ens är det? Kan det inte vara så att museerna faktiskt själva har att använda de budgetmedel de tilldelas? I så fall borde det vara upp till varje museum att själva besluta om de vill ta ut inträde eller inte. En annan fråga kan vara om museernas värde bör mätas kvantitativt (som ex vis publiktillströmning)? Innebär det i så fall att ett museum som besöks av färre personer är "sämre" än ett välbesökt? Spelar det någon roll alls vad man förevisar? Är upplevelsen av antika grekiska krukskärvor likvärdig upplevelsen av Rembrandt eller uppstoppade djur? Bör man göra sådana ställningstaganden? Vem ska i så fall ta ställning?
Frågan är väl kanske om det går att värdera kulturupplevelser objektivt och om inte; vems subjektiva tyckande som skall anses normerande?
Nästa vecka kommer jag nog gå på opera. Det är nästan också "gratis"; så har någon bestämt. I alla fall för mig som kommer undan rätt billigt, fast det är klart, för skattebetalarna kostar mitt besök drygt tusen kronor, fast de hade säkert inte hellre använt sina pengar till något roligare än att skicka mig på opera... som tack kanske jag skriver en recension.
"Because before you start talking about a Minister of Culture you have to decide what you mean by "culture." If it refers to the aesthetic products of the past - beautiful paintings, old buildings, medieval manuscripts - then I'm all in favor of state protection; but that job is already taken care of by the Heritage Ministry. So that leaves "culture" in the sense of ongoing creative work - and I'm afraid that I can't support a body that attempts to encourage and subsidize this. Creativity can only be anarchic, capitalist, Darwinian."Umberto Eco i Wired mars 1997.
Uppdatering:
Efter att ha kollat runt verkar det inte bättre än att det faktiskt inte är museerna själva som bestämmer över sina entréavgifter, utan det förefaller styras genom regleringsbrev från statsmakten.
Etiketter: kultur, politik, reflektioner
av Patrick | 21:28 | permanent länk
