Ingen kommer undan politiken

29 december, 2004

Jag pratade precis med min vän som är i Thailand, och lättnaden över att prata med honom och höra att han och hans flickvän mår bra är svår att klä i ord. Vi hade tur, men många hade det inte, tankarna finns hos dem också.

Ge stöd, alla bidrag spelar roll!

28 december, 2004

På andra sidan jorden behövs hjälp, några som kan förmedla den är:

Diakonia pg 903304-4
www.diakonia.se

Frälsningsarmén pg 900480-5
www.fralsningsarmen.se

Läkare utan gränser pg 900603-2
www.lakareutangranser.se

Pingstmissionen pg 900050-6
www.pmu.se

Radiohjälpen pg 901950-6
www.svt.se/radiohjalpen

Rädda Barnen pg 902003-3
www.rb.se

Röda Korset pg 900800-4
www.rodakorset.se

21 december, 2004

I DN kan man läsa att Pär Nuder håller på att förbereda en översyn av hela skattesystemet.

Någon skattesänkning ska svenskarna dock inte räkna med. Pär Nuder ser inte något lägre samlat skatteuttag framför sig. Tvärtom tror han att det i framtiden kan behövas mer resurser till framför allt vård och omsorg.

Ja, vad kan man säga... Så länge systemet är trasigt och baseras på planekonomi kommer skatterna behöva höjas. Problemet, vilket Nuder borde vara medveten om, är att skatter inte kan höjas hur mycket som helst, efter en viss nivå får höjningar en direkt negativ effekt i och med att bl a konsumtionsmönster förändras. Lösningen ligger i att rätta till de strukturella problem som finns inom de verksamheter som drivs i offentlig regi. De största strukturella problemen är att verksamheterna drivs i en planerad regi med offentliga monopol.
I Sovjet hade staten monopol på allt, och folk fick köa efter allt. I Sverige har vi centralstyrd planering av vård och omsorg och gissa var vi har köer... Det var länge sedan man såg någon köa för att köpa mat eller bli klippt i Sverige, men så är ju också de marknaderna avreglerade.

Avveckla landstingen, sänk skatterna, låt medborgarna få valfrihet och ta ansvar själva och släpp välfärden fri!

18 december, 2004

På Sourze fördömmer Ohly i hårda ordalag regeringens roll i avvisningsaffären. Bland annat skriver han att Regeringen beter sig som en förhärdad tjuv som bara medger det man blivit överbevisad om.

Men om nu Ohly och hans kamrater inte gillar det regeringen sysslar med kanske de skulle sluta stödja den? Så länge vänstern ger sitt stöd till den socialdemokratiska minoritetsregeringen legitimerar de också den politik som förs.
Sluta hyckla Ohly!

Har precis läst klart Maciej Zarembas artikelserie Du gamla, du sjuka som har publicerats i DN de senaste veckorna. Zarembas artiklar var en kraftfull skildring av den bisarra verklighet som landstingen utgör och teorierna om varför vi är det sjukaste folket i Europa var tänkvärda. Få journalister i Sverige når upp till Zarembas nivå.

Att landstingen har nått vägs ände för länge sedan torde vara uppenbart. Det är dags att sluta lappa och laga i panik och istället ta bort det trasiga helt. Landstingen borde ha avskaffats samtidigt som riksdagens första kammare.

16 december, 2004

I dagens Metro skriver Boris Benulic klokt som vanligt, den här gången om matematik med adress Ibrahim Baylan. Från kolumnen:

En ny undersökning visar att svenska åttondeklassare har samma kunskaper som de som gick
i sjuan för nio år sedan. Vi har ingen utveckling. Vi rör oss bakåt när det gäller kunskaper.
Vad har hänt? Har någon förgiftat skolmjölken? Nej då, svarar Baylan. Men skolans resurser skars ned för hårt på 1990-talet. Han måste tro att vi är dumma i huvudet och inte kan läsa utredningen. Ryssland, Lettland, Estland, Litauen och Slovakien ligger före oss i statistiken.

Man kan bara hoppas att Baylan lyssnar och tar till sig, även om det inte verkar som insikten har nått Rosenbad ännu.
Det Benulic skriver gäller egentligen inte bara matematik och naturvetenskap utan förmodligen generellt. Kunskaper i språk, humaniora, historia och samhällsvetenskap falerar också. När sammanhanget försvinner och endast det instrumentella, praktiskt tillämpbara blir kvar har mycket gått förlorat. För en annan insiktsfull kommentar till problemen i skolan rekommenderas Bildningsresan av Leif Alsheimer.

23:19 kom det ett mail från riksdagen: Försvarsunderlaget skickas tillbaka till försvarsutskottet. Persson hotade Ohly med nyval och vänstern vek sig. Frågan återremitteras till försvarsutskottet och de borgliga partierna kommer tydligen använda minoritetsskyddet för att blockera beslut i frågan.

Cirkusen fortsätter, men ingen är road. Säkerhetspolitiken borde vara för viktig för att hanteras på detta sätt.

15 december, 2004

Politikerföraktet ökar liksom hoten mot de folkvalda. Skolan misslyckas med såväl fostran som kunskapsöverföring. Barn rånar varandra. Våld blir vanligare och grövre. Biblioteken tappar besökare. Spelandet ökar, liksom alkoholkonsumtion. Dokusåpor och förnedring präglar TV och kvällstidningar. Deltagandet i föreningsliv minskar. De autonoma grupperna ökar i omfattning och metoderna blir allt mer präglade av konfrontation och våld. I skolor förekommer systematiska övergrepp i samband med initieringsriter. Kultur och humanism trängs undan. Språket utarmas. Auktoriteter undergrävs. Samhället axlar allt mer av det ansvar som tidigare tillkom familjerna. Ohälsan ökar. Förståelsen för politiska realiteter minskar och klyftan mellan väljare och valda vidgas. Rättigheter kopplas inte längre till skyldigheter. Värdegrunder slås i spillror och moralen förfaller. Främlingsfientligheten ökar liksom populismen.

Finns det ett samband? Jag tror det.

Om allt ovan stämmer helt vet inte jag, det är mer en allmän känsla jag har, allt är dock inte mörker - det finns givetvis positiva trender också. Ett annat och bättre samhälle är möjligt, men det är nog tyvärr inte vägen dit vi färdas på.

I SvT:s program Dokument Inifrån: Jävla politiker! som visades nyss berättades om hur hoten mot de folkvalda ökar och hur lokala proteströrelser urartar. Bilden som visades är tyvärr inte överraskande, men omfattningen och att det i stor utsträckning är vanliga medborgare som står för hot och trakasserier är väl värt att tydliggöra. Kopplingen till de utomparlamentariska rörelserna är också viktig att belysa även om programmet inte gick djupare in i det.

Att bristen på vilja till förståelse och samtal speglar samhällsutvecklingen i stort ter sig tydligt. I skolorna saknas ramar vilket framgår av bl a TIMSS rapporten från Skolverket där Sverige utmärker sig som det land där sen ankomst, skolk och svordomar är vanligast. Även störningar i klassrummen är vanligast i Sverige (tillsammans med Slovakien). Utvecklingen i skolan speglar samhällsutvecklingen i stort, med tydliga brister i respekt för medmänniskor och förmåga till samtal.

I statsvetenskapen talas om socialt kapital och medborgarbildning som viktiga komponenter i ett fungerande demokratiskt system men det är nog tyvärr två områden där Sverige knappast briljerar längre.

Personligen tror jag att den här utvecklingen tyvärr kommer accelerera i takt med att det skärs i välfärdssystemen, vilket är oundvikligt givet demografin och de strukturella problem som till exempel Johnny Munkhammar har pekat på. Om ansvaret för välfärden i större utsträckning låg på de enskilda individerna istället för på staten skulle de enskilda få ta ett eget ansvar med allt vad det innebär och utrymmet för proteströrelser minska.

Samtidigt finns det andra aspekter som inte bör glömmas bort, bl a att de förtroendevalda måste bli bättre på att kommunicera med medborgarna och att respekt är något som man förtjänar. Varje "affär" som media gräver fram skadar förtroendet för alla förtroendevalda.

Oavsett vad man tycker om politiken som förs är hot aldrig acceptabelt. I en demokrati är det samtal och respekt som utgör grunden, inte stenkastning, hot eller pöbelartade demonstrationer.

Idag debatteras 2004 års försvarsbeslut i riksdagen. Debatten som startade klockan nio i morse pågår fortfarande, med 63 anmälda talare förväntas den pågå i nästan nio timmar. Till vilken nytta kan man fråga sig?
Partiernas positioner är redan kända, och trots att ett antal vänsterpartister hotat att rösta mot partilinjen var det knappast någon som trodde att (v) inte skulle komma till en kompromiss med regeringen.

Oavsett hur länge det debatteras spelar det ingen roll, besluten är redan fattade och voteringen en formsak. Detta eftersom regeringen redan har köpt stöd från vänsterpartiet, och därmed bekräftat det alla redan visste, att Sveriges säkerhet har blivit reducerat till en post i budgeten.

Säkerheten är ett av statens viktigaste områden och att göra upp om de kommande fyra årens inriktning i försvarspolitiken med två partier som öppet vill avskaffa försvaret borde inte vara möjligt.
Miljöpartiet skriver på sin hemsida att de vill avskaffa försvaret, vilket även är vad Vänsterpartiet skriver.

Ännu en skandal signerad Socialdemokraterna, partiet som sätter försvaret av partiets makt före försvaret av landet de är satta att styra.

14 december, 2004

Det må vara så att det inte är första gången det händer, men det är ändå anmärkningsvärt när regeringen väljer att ignorera riksdagsbeslut. Den här gången är det Berit Andnor som tänker strunta i riksdagens beslut att omedelbart tillsätta en parlamentarisk utredning om socialförsäkringarna, med motivationen att moderaternas politik utgör ett hinder för samarbete. Häpnadsväckande.

13 december, 2004

I söndagens DN fanns det tre tänkvärda artiklar i ledarsektionen. Peter Wolodarski fortsätter syna Apotekets förberedelser inför monopolets förmodade fall. Henrik Berggren refererar The Spectator som varnar för likheterna mellan New Labours politik och de svenska Socialdemokraternas. Bilden som målas upp av Sverige är inte direkt positiv:

Inte för att allt som kommer från Sverige är dåligt, förklarar han generöst i senaste numret av konservativa tidskriften The Spectator. Sverige har trots allt gett engelsmännen Abba, Ikea och Ulrika Jonsson. Och skolpengen är bra, liksom att svenskarna haft förnuft nog att rösta nej till euron.

Men i övrigt är det skandinaviska landet en farlig förebild: Europas högsta brottslighet, hög alkoholism, orimligt skattetryck, 10-procentig sjukfrånvaro och en BNP per capita som är lägre än i 45 av de 50 amerikanska delstaterna.

Niklas Ekdahl skriver, med en parallell till Storbritannien, om den socialdemokratiska välfärdsstatens slutliga triumf; när till och med de som borde utgöra den ivrigaste oppositionen argumenterar om nivåer i bidragssystemen istället för att föra ett mer radikalt ideologiskt resonemang om systemens existens och utformning, kan man då tala om någon opposition överhuvudtaget ?
Socialdemokratins långa maktinnehav har skapat en hegemoni som kväver all opposition, det är också därför maktskiftet inte enbart är ett medel utan också ett mål.

09 december, 2004

I Aftonbladet skriver Jenny Lindahl Persson, tidigare ordförande i Ung Vänster, om Gudruns bristande demokrati-uppfattning och varför Jenny borde ta över Gudruns plats i riksdagen.

Det är uppfriskande att se att vänsterpartisterna nu äntligen börjar inse vad som är viktigast för deras förra partiledare. För att citera Camilla Sköld Jansson: - Hon står uppenbarligen sig själv närmast. Populister brukar göra det.
Den enda maktstruktur Gudrun är intresserad är nog den som ger henne själv makt och inflytande, feminismen är nog bara en språngbräda, nu när klasskampen inte riktigt fungerar längre. Att Gudrun vill behålla "sin" riksdagsplats visar bara på hennes totala brist på respekt för demokratin. Hon blev invald som representant för V, vill hon inte representera V längre har de som röstade på partiet all rätt att förvänta sig att någon annan för deras talan.

07 december, 2004

För de av oss som önskar sig en förändring i svensk politik verkar det som julen kom tidigt i år :-)
Gudrun Schyman lämnar Vänsterpartiet för att bli feministisk vilde, något som inte annat än måste accelerera partiets raketfärd mot fyraprocentsspärren.

Tack vare splittringen inom regeringsunderlaget verkar försvarspropositionen gå i stöpet, något som har potential att spräcka det röd-gröna samarbetet. Nuder skämmer ut sig med köttbergsprat, och Persson likaså när han ska tillrättavisa sin ungtupp. Resultaten i skolan faller och Baylan kontrar med att prata om att förbjuda mobiltelefoner i skolan.

Samtidigt har Alliansen precis lanserat en ny hemsida och det förefaller som att borgerligheten aldrig har varit mer enade än nu.

Happy days!

03 december, 2004

Peter Wolodarski skriver som vanligt initierat och tänkvärt i DN 2/12, den här gången om bristen på rationalitet i trafikpolitiken. När Södra länken invigdes efter sju år och närmare åtta miljarder talades det med stolthet som tunneln som något närmast unikt i världen och invigningen förvandlades till en folkfest med artistframträdanden etc. Åtta miljarder är rätt mycket pengar att satsa på en tunnel, särskilt om man väger kostnaden mot andra tänkbara utgifter, vilket man självklart måste göra då resurserna som bekant inte är obegränsade.
Personligen tror jag att det hade varit betydligt mer rationellt att satsa pengarna på vård, skola och omsorg.

Bristen på rationella överväganden och oförmågan att lyssna på experternas råd förefaller allt oftare ha blivit våra politikers modus operandi.

01 december, 2004

I diskussionen om DNA-register sa justitieminister Bodström att han inte skulla ha något mot att bli registrerad. Jag har ett förslag till honom. Inrätta ett frivilligt register så kan de som likt honom tycker att det är bra att registrera sig göra det, så kan vi andra som inte vill vara kontrollerade av storebror slippa. Kom bara ihåg att bara för att man inte vill vara övervakad betyder inte det att man inte har rent mjöl i påsen...

Vad är meningen med alla dessa myndigheter vi har frågar man sig ibland?
I dag gav Berit Andnor ett svar, nämligen att fungera som regeringspartiets utredningstjänst. Andnor har låtit RFV granska oppositionens förslag om nivåer i socialförsäkringssystemen.
RFV bedriver alltså uppgifter som närmast tillkommer på Socialdemokraterna själva att utföra. Det ligger knappast i medborgarnas intresse att RFV ägnar sina resurser åt dylikt och Andnor borde inse att regeringens uppgift är att styra riket på riksdagens och folkets uppdrag, inte att utgöra en plattform för partiarbete.

Skandal. Men inte oväntat.

Återigen rapporterar media, Ekot den här gången, om hur våra förtroendevalda politiker inte riktigt har kunnat eller velat följa de reglar som de själva har beslutat om. Förra gången handlade det om traktamenten, den här gången om sjukskrivningar.
Det verkligen upprörande i de här händelserna är inte att det fuskas, det är knappast överraskande, det fuskas ju mer eller mindre överallt och de förtroendevalda är ett tvärsnitt av befolkningen i stort, inte några moraliskt överlägsna personer som kan rätta sig efter några högre krav - man ska dock inte döma alla, en del är bättre en del sämre. Nej, det som upprör är deras sanslöst lama ursäkter.

Hur kan man på allvar försöka urskulda sig med att det är svårt att komma ihåg vad man har gjort om man gör reseräkningen ett halvår senare som Peter Eriksson försökte? Ja, tacka fan för att det är svårt. Det är inte bara svårt, det är rent infantilt och skulle aldrig accepteras som en ursäkt inom en seriös verksamhet.
Peter! Vad tänkte du egentligen?!? Hur dumma tror du att vi är? Hur dum tror du att vi tror att du är?

Eller förklaringar i stil med att man visserligen känner till reglerna och nog borde ha följt de, men valde att inte göra det... Betyder det att det är ok för oss andra att välja bort de regler vi inte gillar? Jag skulle gärna slippa en del av skatten om det är ok?

Om man inte är kapabel att hantera enkla regler om sjukskrivningar och traktamenten hur ska man då med trovärdighet kunna påstå att man kan hantera riket och dess lagstiftning?

Och när ska de lära sig att det är bättre att vara ärlig istället för att försöka komma med usla ursäkter? Säg som det är nästa gång det uppdagas att sjukskrivning med karensdag ansågs onödig: "Jag tycker att karensdagen suger, det är jättedyrt och jag lovar att arbeta på att den ska avskaffas." Det skulle vinna mer respekt än halvtaskiga lögner.