Ingen kommer undan politiken

26 februari, 2005

I Palestina har en ny regering godkänts av parlamentet. Hos Scotsman.com kan man läsa att det nya kabinettet genomgående har rätt hög utbildning, inklusive tio doktorer:

Virtually all the new ministers are experts in the field they are to oversee, including 10 with doctorates, a medical doctor, a lawyer, several engineers and several with master's degrees.

"It's a turning point in the rationale, the approach and the methodology of forming Cabinets, in going beyond political patronage ... and to look for people who can deliver," said MP Hanan Ashrawi.

Det är nästan som här hemma, fast liksom tvärtom, vi har ju bara två regeringsmedlemmar som har doktorshatt, den ena är Lena Sommestad som är professor i ekonomisk historia och den andras hatt är mest på låtsas...

Same same but different

25 februari, 2005

Ekot rapporterar att sänkningen av bokmomsen inte har lett till de förväntade prissäkningarna. Framför allt har priserna på facklitteratur inte sjunkit i samma utsträckning som t ex skön- och ungdomslitteratur. Leif Pagrotsky irriteras särskilt över priserna på studentlitteratur, då studenterna har en kärv ekonomi och enligt honom är tvugna att köpa de böcker som står på kurslistan. Nu har ju Pagrotsky som tur är fel i sak - böcker kan lånas av vänner, på bibliotek eller helt enkelt ignoreras (även om konsekvensen av det knappast är så bra för studierna).

Billigare kurslitteratur skulle dock vara trevligt...

Det som besvärar mest är dock att läsandet inte har ökat generellt utan effekten har blivit att de som läste innan sänkningen nu läser mer, något som får LO att dra slutsatsen att reformen har misslyckats. Tydligen har läsandet bland LO-förbundens medlemmar till och med minskat under perioden.

Effekten är alltså snarlik den effekt som entrébefrielsen av vissa museer hade. De som redan besökte museer ökade sin besöksfrekvens men de som inte besökte museer innan gjorde det inte efter att entréavgifterna slopades heller.

En slutsats skulle kunna vara att konsumenternas grundläggande konsumtionsmönster inte påverkas alltför markant av skattepolitiska styrmedel.

Om man på allvar vill öka läsandet krävs krafttag långt tidigare. Redan i grundskolan behöver litteratur få en betydligt mer framskjuten plats. I oktober skrev jag om Leif Alsheimers bok Bildningsresan som bland annat diskuterade skillnaden mellan bildning och utbildning och argumenterade för ökat läsande. Den rekommenderas varmt.

17 februari, 2005

Ekot rapporterar att allas vårt favoritbolag, Systembolaget, sparkar 50 av de mutmisstänkta butikscheferna. I rättsstaten är principen oskyldig tills motsatsen bevisats rätt viktig. Det är den tydligen inte i Systembolagets värld...

14 februari, 2005

SvD:s PJ Anders Linder skriver idag att de borgerliga måste vässa profilen. Jag tror att borgerlighetens största problem är att man inte vågar tro på den egna politiken och att rädslan för att alienera väljare med en radikal politik leder till anpassningen till den socialdemokratiska hegemonins världsbeskrivning och resan mot den ofarliga mitten.
Jag tror att det snarare skulle stärka borgerligheten om man med emfas vågade argumentera för en betydligt mer radikal linje och därmed utgöra ett tydligt alternativ. Nyckeln till framgång ligger i att våga visa att man tror på att ett annat, bättre samhälle är möjligt, inte bara för de traditionella borgerliga väljarna utan för valmanskåren i stort, och våga argumentera för det.
När finansminister Nuder i Agenda argumenterar för ett ökat skatteuttag samtidigt som en mängd namnkunniga nationalekonomer och flera fackliga företrädare ifrågasätter Nuders linje borde det finnas utrymme för att argumentera för en politik som tydligt skiljer sig från den som regeringen och statsminister Persson förespråkar.
Genom att tona ner den egna politiken och värderingarna sänder man en signal att man inte tror på den egna politiken vilket torde vara förödande. Varför ska väljarna rösta på ett alternativ som endast erbjuder samma politik som den rådande fast lite bättre förvaltad?

Våga tro och våga visa det - väljarna är inte omottagliga för argument.

11 februari, 2005

Dagens Brännpunkt i SvD fylls ut av propaganda från Socialdemokraterna signerad Andnor och Nuder.

Finansdepartementet har räknat på moderaternas välfärdsväg mot mitten och överraskats av resultaten. Kvar står ett parti som skuldbelägger sjuka och arbetslösa, skriver finansminister Pär Nuder och socialminister Berit Andnor.

Man kan fråga sig varför just finansdepartementet har räknat på effekterna av moderaternas politik, det torde väl knappast ingå i departementets uppgifter att använda skattepengar för att utreda oppositionspartiers politik... Det är dock inte första gången, Andnor har ju använt sitt departements resurser till att utreda oppositionell politik tidigare också.

Så varför gör de det?

Jag gissar att anledningen att Nuder & Co. använder departementens resurser i första hand inte är ekonomiska - SAP/LO har nog råd med sina egna utredningar - utan att skrämselpropagandan som levereras möjligtvis får en air av trovärdighet om det är ett departement som presenterar "fakta" i saken snarare än om det hade varit statsministerns hemliga pr-byrå...

10 februari, 2005

Enligt Dagens PS sitter tydligen Marita Ulvskog kvar i riksdagen fast hon i praktiken arbetar heltid som partisekreterare för SAP. Det är långt ifrån första gången det rapporteras om förtroendevalda i riksdagen som har betydande sysselsättning vid sidan om riksdagsarbetet, Peter Ahltin och Mauricio Rojas är två andra exempel.
Det känns inte långsökt att fundera på om vi helt enkelt har för många platser i riksdagen om det nu inte är några större problem att kombinera förtroendeuppdraget med andra verksamheter.

Sverige har i antal platser per medborgare det tredje största parlamentet i Europa, med ungefär 1 plats per 25700 medborgare, att jämföra med t ex Belgien där det går ungefär 69 000 invånare per parlamentariker.
Om man tittar på EU15 har Sverige den 10:e största befolkningen, men det 6:e största parlamentet räknat i antal platser (ingen hänsyn till eventuella andrakammare i andra länder).

Om Sverige hade samma antal parlamentariker per invånare som Belgien skulle vi ha ungefär 130 platser i riksdagen, med Österrikes ratio skulle det bli ca 200 platser.

Frågan är om det inte finns utrymme att kapa ganska mycket, jag tror det i alla fall. Jag tror också att det skulle kunna vara bra att begränsa antalet mandatperioder man kan bli vald till också och kanske kräva att man ägnar hela sin tid åt förtroendeuppdraget så länge man innehar det, men det är en annan sak.

08 februari, 2005

I dagens Rapportsändningar kördes ett inslag om att regeringen överväger att höja skatten för höginkomsttagare. I inslaget berättades följande:

Men frågan är vem det egentligen är som ska betala tryggandet av den framtida välfärden? Enligt Göran Perssons senaste utspel är det inte höginkomsttagarna. ... Och kommunalskatten den är lika för alla det vill säga samma procentsats för rik som fattig, en höjning här slår inte hårdast mot de med hög inkomst utan mot de som tjänar minst.

Bortsett från att man kan ha synpunkter på relevansen i frågan är resten direkt felaktigt bortsett från biten om att kommunalskatten är lika för alla. Det är just det faktum att kommunalskatten inte är progressiv som gör att den slår lika för alla. 30% av inkomsten är 30% av inkomsten oavsett vilken inkomst den skattskyldige har. Lika för alla alltså. Att de som har högre inkomster kommer ha mer pengar i plånboken när skattmasen har tagit sitt beror inte på att skattesystemet slår olika utan på skillnader i inkomster. Progressiva skatter däremot fungerar tvärtom och höjningar där slår i regel hårdare mot de som tjänar mer, men nu var det ju kommunalskatten inslaget handlade om.

Att Rapports reporter inte kan låta bli att lägga in sina egna värderingar i kommentaren är beklagligt, men tyvärr inte alltför ovanligt.

07 februari, 2005

Dagens huvudledare i DN handlar om regeringens insatser mot bidragsfusk och när jag har kommit en bit in i texten stannar jag till och läser det jag precis läste än gång till.

Vid razzior mot krogbranschen eller den svarta eller vita taximarknaden hittas regelmässigt sjukskrivna och förtidspensionärer i grytorna och bakom rattarna.

Antingen är det en tidningsanka eller så tycker inte DN att det är så allvarligt att sjukskrivna och förtidspensionärer blir kannibalföda på krogarna ;-)
Jag gissar på den förra förklaringen...

06 februari, 2005

Aftonbladets löpsedel lördagen den 5/2 2005 borde bli historisk, och Lena Mellins tillhörande analys visar att till och med Aftonbladet ser utspelet om skattehöjningar som ett problem.
Att tala om skattehöjningar i landet med världens högsta skattetryck borde vara politiskt självmord, men Sverige är ju Underlandet där allt är möjligt.
"Doktor" Persson talar om att höja t ex kommunalskatten och momsen, skatter som slår mot alla - det är ju i alla fall solidariskt till skillnad från LO:s Wanja Lundby-Wedin som hellre skulle låta höginkomsttagarna bekosta SAP:s misslyckande.

05 februari, 2005

I dagarna var det hundra år sedan Ayn Rand föddes, något som har inte har rönt så stor uppmärksamhet i tidningarna, bortsett från notiser lite här och där, bland annat i DI och DN. Mest uppmärksamhet har nog Timbro och dess medarbetare stått för. Rand förefaller vara något av en husgudinna för delar av den (ny)liberala sfären i landet och hennes magnum opus Atlas Shrugged verkar ha närmast bibelstatus, med passande citat och passager för allehanda tillfällen, något som Timbro illustrerar när de skickar ut nyöversättningen av boken till valda makthavare och debattörer med bifogade rekommendationer på passager som torde vara lämplig läsning för adressaten.

Jag har inte läst Atlas Shrugged (eller Och världen skälvde som den heter på svenska), men jag har tänkt göra det en längre tid, inte för att jag tycker att Rands filisofi objektivismen verkar särskilt tilltalande, utan mer för att få en uppfattning om vad alla pratar om och en förståelse för vad andra personer grundar sin inställning till saker på, vilket alltid är nyttigt - ungefär samma anledning som jag läste Marx manifest alltså.

Eftersom jag redan äger boken på engelska men inte riktigt känner för att klämma in lite mer än 1 000 sidor filosofi skriven i slutet av 50-talet på engelska av en utvandrad ryska i mitt redan ansträngda schema tänkte jag att jag skulle ta mig an den nya svenska utgåvan - det går ju trots allt betydligt fortare att läsa på svenska. Eftersom jag redan äger boken och inte har någon större lust att köpa ett exemplar till (även om Timbro praktiskt taget skänker bort den) tänkte jag att jag skulle låna den på något bibliotek.
Döm om min förvåning när en sökning i Libris ger vid handen att boken i princip inte går att uppbringa på biblioteken i vårt avlånga land, i Stockholmn finns t ex bara ett exemplar på KB (som har exemplar av all utgivning i Sverige), inte heller universitetsbiblioteken har Rands böcker i någon större omfattning, om ens alls.
Även om efterfrågan kanske inte är så stor ter det sig lite märkligt att en bok som har beskrivits som den näst mest inflytelserika boken, näst efter Biblen, för amerikaner idag och som har nått miljontals läsare knappt finns på svenska bibliotek...

03 februari, 2005

Den frågan, bland andra, ställer sig Erik Åsard, statsvetare i Uppsala, på dagens brännpunkt i SvD. Åsards inlägg pekar på många av de saker som är oklara med dagens "nya" moderater. Läs och begrunda!

I P1-morgon idag (06.15) gav professorn i statsvetenskap vid Catholic University i USA Claes Ryn en intressant kommentar till president Bush första State of the Union-tal i hans sista period som president.
Det sägs att det är i den andra (och sista) presidentperioden som presidenten ska säkra sin plats i historieböckerna och GWB är nog inget undantag, bortsett från att hans plats redan är säkrad, det har såväl krig som bristande budgetdisciplin sett till.

Talet innehöll inrikespolitiska utspel om bland annat att bygga om pensionssystemet (Social Security), grundlagsskydda äktenskap och därmed förbjuda homosexuella äktenskap och fortsatta skattesänkningar.
Utrikespolitiskt var kanske det mest kontroversiella Bush uttalade stöd för en palestinsk statsbildning och pressen på reformer i bland annat Saudiarabien, Egypten, Iran och Syrien.
Många stora ord kom till användning:

The United States has no right, no desire, and no intention to impose our form of government on anyone else. That is one of the main differences between us and our enemies. They seek to impose and expand an empire of oppression, in which a tiny group of brutal, self-appointed rulers control every aspect of every life. Our aim is to build and preserve a community of free and independent nations, with governments that answer to their citizens, and reflect their own cultures. And because democracies respect their own people and their neighbors, the advance of freedom will lead to peace. (Applause.)

That advance has great momentum in our time -- shown by women voting in Afghanistan, and Palestinians choosing a new direction, and the people of Ukraine asserting their democratic rights and electing a president. We are witnessing landmark events in the history of liberty. And in the coming years, we will add to that story. (Applause.)

Talet andades optimism och vilja att åstadkomma en förändring i världen, framför allt i mellanöstern, och tiden kommer säkert utvisa om GWB är mannen som kan realisera sin vision. Bra talskrivare har han i alla fall, men när världen ska reformeras kommer inte det räcka.

As Franklin Roosevelt once reminded Americans, "Each age is a dream that is dying, or one that is coming to birth." And we live in the country where the biggest dreams are born. The abolition of slavery was only a dream -- until it was fulfilled. The liberation of Europe from fascism was only a dream -- until it was achieved. The fall of imperial communism was only a dream -- until, one day, it was accomplished. Our generation has dreams of its own, and we also go forward with confidence. The road of Providence is uneven and unpredictable -- yet we know where it leads: It leads to freedom.

Så avslutades talet, med en vision om en friare värld (och en plats i historieböckerna).

02 februari, 2005

Om Condi Rice kan man tycka mycket, men när hon kritiserar EU för att unionen kan tänka sig, och sannolikt kommer, att häva vapenembargot som infördes mot Kina efter massakern på Himmelska Fridens torg 1989 står jag definitivt på Condis sida. Embargot infördes som en konsekvens av, och en protest mot, Kinas bristande respekt för de mänskliga rättigheterna och eftersom landet fortfarande brister finns det ingen anledning att häva embargot. Skälet till att det har aktualiserats är främst att Frankrike och Tyskland vill tjäna pengar på att kränga vapen till Kina - vapen som används för att hota Taiwan och upprätthålla förtrycket inom landet...
Fy skäms EU!

01 februari, 2005

Trots OECD:s högsta skattetryck i andel av BNP räckte inte statens pengar riktigt rapporterar Ekot. 55 miljarder underskott blev det. Och det trots god ekonomisk tillväxt. Så kan det gå när man måste köpa stöd från gröne Peter och kommunisten Ohly. De är dyra i drift...

SvT:s Uppdrag Granskning har gjort några program om det fusk som drabbar välfärdssystemen. Det är bra, granskningen är välkommen.
Någonting som får mig att fundera är ordvalet. Fusk. Inte bedrägeri eller stöld. Att använda ord som "förminskar" handlingens värde får handlingen att framstå som mindre allvarlig. Det är som när man talar om att planka på tunnelbanan - att planka framstår som relativt harmlöst jämfört med till exempel stöld. Eller som att palla äpplen jämfört med att stjäla äpplen. Eller som att kalla viss stöld för snatteri. Eller som att kalla misshandel av barn för aga (fast det har vi slutat med, nästa i alla fall). En del personer tycker att de "målar" tunnelbanetåg, en del av oss andra tycker att det är skadegörelse.

Men åter till fusk. Fuska kan man göra i kortspel. Om man som huvudpersonen i ett av Uppdrag Gransknings repotage åker land och rike runt och lurar till sig pengar från det offentliga har man för länge sen passerat gränsen för fusk.

Genom att klä vardagsbrott i "mjukare" ord blir det inte så allvarligt, det egna beteendet kan ursäktas, rationaliseras bort - "Det är ok att planka för alla andra gör det ju..."
Att göra sig skyldig till handlingar som upplevs som mindre förseelser blir inte så svårt, det kan ju göras utan samma skuldbörda som om benämningen vore en annan. När man gör avdrag i deklarationen som man inte har rätt till begår man egentligen flera olika brott, men de flesta som gör det ser nog inte sig själva som brottslingar.
Jag tror att det här säger ganska mycket om samhället och dess medborgare. Jag tror att det säger tråkiga saker.

Det vore välgörande om saker i större utsträckning kallades vid sina rätta namn. Stöld är stöld - bedrägeri är bedrägeri.

Moderaternas satsningar för att minska långtidsarbetslöshet bygger på riktade lättnader i arbetsgivaravgifterna. Det är välkommet. Bättre vore dock att sänka arbetsgivaravgifterna för samtliga arbetsgivare, oberoende av vilka man anställer, men det är i alla fall en början.
Förslaget visar ganska tydligt på skillnaden mellan regeringen och oppositionen - där regeringen satsar genom höjda bidrag väljer oppositionen att minska skatten. Det ena sättet kräver mer pengar till staten, det andra minskar statens intäkter och lämnar mer till medborgarna.

Säkert helt utan en tanke på det kommande valet annonserar nu regeringen och stödpartierna satsningar på ensamstående föräldrar.
Ekots sammanfattning lämnar en del frågor. Först sägs det att

Regeringen och samarbetspartierna bestämde därför i höstas att satsa sammanlagt en miljard kronor på barnfamiljer och ensamma föräldrar, och detaljerna kring den satsningen läggs fast nu.

men sen sägs det att

Ändringarna av underhållstödet kommer att kosta skattebetalarna omkring en halv miljard kronor.

undrar vem som står för den andra halvmiljarden - det är väl knappast någon annan än skattebetalarna...

Att underlätta för behövande är angeläget, men att höja bidrag är fel sätt, bättre vore att minska skatteuttaget från de berörda individerna. Höjda bidrag ökar beroendet av staten - sänkta skatter minskar det. Fast det är klart, om folk inte behöver staten eller är beroende av allmosor från (s) finns det inte så står anledning att rösta på de...