Ingen kommer undan politiken

23 mars, 2005

En del saker kan få mig att nästan explodera... EUs perverterade jordbrukspolitik CAP är en av de sakerna. Varje gång jag tänker på CAP och allt elände policyn har fört med sig svartnar det nästan för ögonen.

Om någon skulle fråga mig om vad jag tycker är det enskilt största felet med EU ligger CAP nära till hands. CAP äter upp ungefär hälften av unionens budget, svindlande 50431 miljoner euro är budgeterade för 2005. Vem bär kostnaderna? Ytterst är det medborgarna inom unionen, samt framför allt befolkningen i utvecklingsländerna som inte får avsättning för sin jordbruksproduktion och därmed berövas en viktig möjlighet till utveckling.

För den som vill läsa mer om CAP kan man till exempel läsa dagens Times eller hos Global Growth bloggen. Håkan Jacobsson har också skrivit några rader om CAP.
Allmän information om EU och CAP finns hos EU-upplysningen, lite annan information hos Wikipedia.

22 mars, 2005

NY Times skriver idag om att EU vacklar om att häva det rådande vapenembargot mot Kina. Även om Chirac & Co. fortfarande vill häva embargot förefaller det inte enligt NY Times som att det är möjligt att uppnå det nödvändiga konsensus som krävs inom unionen. De huvudsakliga skälen för attitydförändringen i Europa anges till påtryckningar från USA i kombination med Kinas hållning gentemot Taiwan och den skärpta tonen.

men en del saker var bättre förr. För inte så länge sedan krockade inte två av de tre program jag (heslt) inte missar på SvT, men efter de senaste ändringarna krockar tyvärr Six feet under och Agenda.
Förr i tiden var också Kobra (det tredje programmet jag tittar på) längre. Kobra är i mitt tycke ett av de bästa programmen som statstelevisionen har frambringat de senaste åren. Läs vad DN skrev om Kobra inför den tredje säsongens start.
Förr i tiden slog jag alltid på rätt kanal när jag ville se nyheter, nu blir det fel allt som oftast, varför Aktuellt och Rapport bytte kanal med varandra är för mig fortfarande obegriplgt, ibland är förändringar bra för förändringens skull, ibland inte.

Men, det var inte det jag tänkte skriva om utan ett par kommentarer till söndagens Agenda.
För ett par dag sedan tillägnade jag ordspråket att tala är silver men tiga är guld till folkpartiets Johan Pehrson. Efter att ha lyssnat på hans partiledare Leijonborg tjata om etikkommission och nyval är det ju uppenbart att det var honom jag borde ha tillägnat ordspråket. Leijonborg har även skrivit ett pressmeddelande på samma tema.
Visst är det för all del angeläget att kritisera regeringspartiet för fusk etcetera, men att föra nyval på tal känns mest fånigt, Leijonborg vet att det inte är aktuellt utan är bara ute efter snabba poänger. Kritisera hellre regeringen i sakfrågorna och för den misslyckade politiken. Lägg ännu hellre energi på den egna politiken. Satsa på att vinna valet tillsammans med alliansen genom att presentera ett tydligt regeringsalternativ och en egen liberal politik, en politik som syftar till ett annat, bättre, samhälle än det som regeringen erbjuder.

Kommentarerna från de inbjuda socialdemokratiska debattörerna var ganska intressanta. När Stig Malm tycker att regeringen borde ta över en del av moderaternas politik får det mig att fundera på om inte hr Reinfeldt kanske borde fundera på om flytten till vänster har gått lite för långt.

Lillemor Arvidsson talar om att det inte händer så mycket med socialdemokraternas hjärtefrågor - arbetslösheten, vården och omsorgen - som man med Arvidssons ord har upprepat som ett mantra i valrörelserna. Men om man tittar på utvecklingen så har det ju hänt rätt mycket. Arbetslösheten har ökat, kvaliteten (upplevd eller verklig) i vården och omsorgen har blivit sämre samtidigt som kostnaderna har ökat. Skatteuttaget har ökat, men budgeten är ändå inte i balans.
Problemet är inte att det inte händer så mycket - problemet är att fel saker händer. Arbetslösheten bekämpas inte utan linjen är att lindra effekterna istället, när det borde vara att attackera roten till det onda. Istället för att öppna vård- och omsorgssektorerna för utveckling är det stopplagar och stagnation som står på dagordningen.

Vidar Andersson på Folkbladet Östgöten tycker att det är för tidigt att säga misslyckande om socialdemokratins [arbetslöshets] politik, man kan ju undra hur många som ska stå utanför arbetsmarknaden för att man ska kalla det för ett misslyckande? Var går gränsen? Är det vid 10%, 15% eller ännu fler arbetslösa?

Att stuva om i tv-programmet var onödigt, att stuva om i regering och riksdag ter sig allt mer nödvändigt.

18 mars, 2005

Bra ordspråk kan på ett slagkraftigt sätt kommunicera något värt att reflektera över. Idag tänkte jag tillägna ett par ordspråk till ett par folkpartister.

Ett gammalt arabiskt ordspråk, att tala är silver men tiga är guld, vill jag tillägna folkpartiets närmast koleriska talesman i rättsfrågor, tillika ordförande i riksdagens justitieutskott, Johan Pehrson. Pehrson tenderar att göra sin kritiska stämma hörd i princip varje gång justitieminister Bodström har uttalat sig om något. Självklart förstår jag att Pehrson bara gör sitt jobb, men ibland blir det liksom bara för mycket och effekten blir lite smålöjlig, som när Pehrson i sitt senaste pressmeddelande skriver:

- Justitieminister Thomas Bodström balanserar på gränsen till ministerstyre när han säger att "polisen inte ska jaga tonåringar" som laddar ner musik från nätet. Det ingår inte i Bodström arbetsuppgifter att bestämma hur polisen ska upprätthålla de lagar som han själv ansvarar för.

Självklart vet Bodström att han inte ska styra polisens arbete direkt, och lika självklart är att Pehrson vet att Bodström vet och dessutom att det Bodström förmodligen menar är att det finns brott som är mer angelägna att beivra än till exempel fildelning.


Att tänka fritt är stort, att tänka rätt större står det i Uppsala universitets huvudbyggnad. Citatet lär härröra från den radikala 1700-tals författaren Thomas Thorild som blev landsförvisad från Sverige på grund av sina revolutionära idéer.
Det Thorildska citatet vill jag tillägna den tidigare marxisten Mauricio Rojas, som i egenskap av folkpartiets talesman i integrationsfrågor med emfas har visat sin förmåga att tänka fritt. Fritt, men inte alltid rätt. Idén om att utvisa folk lite godtyckligt var onekligen fri - fri från sans, men inte riktigt rätt...

15 mars, 2005

Idag pensionerade jag min gamla trotjänare, en Sony NetMD, och sällade mig till iPod-folket. En blå mini fick det bli även om jag från början hade tänkt skaffa den vita standard iPoden.
Första skivan att ta plats i min nya kompis fick bli Kents nya "Du & jag döden" som släpptes idag och efter en första genomlyssning låter riktigt bra.

SvD skriver att Säpo efterlyser hårdare lagar mot personer som regelbundet förföljer eller trakasserar kändisar som politiker, artister, idrottsstjärnor, kungligheter och andra.
Varför ska just kändisar värnas genom speciallagstiftning, är det inte lika angeläget att skydda alla medborgare mot den typen av förföljelser?
Lagstiftningen ska behandla alla medborgare lika och därför vara generell. Att det behövs skärpta lagar för att komma åt stalkers må vara hänt, men lagen kan inte utformas utifrån vem offret är, kränkningen är lika allvarlig för människor som är kändisar som för de som inte är det, även om frekvensen säkert är större för kändisarna.

Ekot berättar att statliga Ungdomsstyrelsen nu ska granska Ung vänster efter att medias rapportering om eventuellt fusk. I konsekvensens namn borde myndigheten granska samtliga politiska ungdomsförbund, inte bara Ung vänster. Även om misstanken just nu enbart gäller ett förbund finns det en poäng att granska samtliga, om inte annat för att misstankar om oegentligheter inte skall finnas kvar.
Ungdomsstyrelsen fördelar närmare 200 miljoner i år till olika ungdomsorganisationer, en översyn av statsbidragens fördelning och mål kanske skulle vara på sin plats också. Är det t ex rimligt att Sverok, Sveriges roll- och konfliktspelsförbund, ensamt får mer pengar än alla de politiska ungdomsförbunden tillsammans?

14 mars, 2005

I den senast genomförda Sifo-mätningen rasar (s) till 33%. Marita Ulvskog menar att det (delvis) beror på ofördelaktig bevakning i medierna - att (s) blir hårdare granskade än oppositionen. Men de många affärerna, den bristande hanteringen av katastrofen i Sydostasien, kritiken mot Shekarabi och det förvirrade pratet om skattehöjningar är inte mediernas verk, det är (s) själva som ställer till det för sig.
NSD skriver idag på samma tema och konstaterar att

Granskningen är inte ett problem. Problemet är att socialdemokratin och arbetarrörelsen inte klarar granskningen med bravur.

Nä, det kan man ju lungt påstå. Personligen tror jag att det vi sett hittills bara är toppen på isberget. (s) kan bara skatta sig lyckliga att granskningen sker nu när det fortfarande är långt kvar till valet - affärerna hade gjort större skada om de hade avslöjats månaden innan valdagen.
NSD fortsätter optimistiskt med

Att vända utvecklingen borde inte vara någon större match för socialdemokraterna.

Men här tror jag att NSD är väl optimistiska. Låt gå för att det finns gott om tid kvar att vända opinionen, men den fortsatt höga arbetslösheten och glappet mellan den förväntade nivån på välfärden och vad som levereras kommer göra det svårt för (s) att vinna terräng, särskilt som borgerligheten står mer samlad än på lång tid.

När SSU Skåne dessutom glider in snett vänster om (v) med krav på avskaffande av privat ägande och införande av planekonomi á la Sovjet kan man bara konstatera att med såna vänner behövs inga fiender.

Den stora frågan att fundera på är hur (s) fortfarande kan ha stöd av en tredjedel av valmanskåren, det om något är ett mysterium.

---

Läs mer om fifflet med medlemssiffrorna i SSU hos Federley, om Sifo-mätningen hos DN, om Ulvskogs kommentar hos SvD och om SSU Skånes färd mot kommunism hos Sydsvenskan.

10 mars, 2005

På Aftonbladet Debatt skriver Saad Salim Ali - svensk medborgare med rötter i Irak - personligt om hur han och hans familj kom att tillhöra den växande mängd människor som har drabbats av terrorismens vansinne.

Terrorismen hotar inte bara Irak. Den hotar hela världen. Slaget om Irak är också ert slag. Kampen mot al-Qaida och Baath-terrorism är också er kamp.
En seger för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter, inte minst barns och kvinnors rättigheter i Irak, skulle också vara en seger för er.
Vi tillhör en och samma värld.

Läs och begrunda.

09 mars, 2005

Hanne Kjöller noterar i dagens DN (ej online) att det senaste numret av moderaternas tidning Medborgaren mest innehåller gubbar. Trist kan man tycka då det knappast saknas kvinnor i partiet, nog borde väl medlemstidningen kunnat lyfta fram några av de. Om Medborgaren har svårt att hitta kvinnliga moderata profiler kan de ju alltid leta i partistyrelsen - mer än hälften är kvinnor.
Extra olyckligt blir det att tidningen kom ut på internationella kvinnodagen. Pinsamt.

08 mars, 2005

Boing Boing tipsar om FN:s kampanjfilm mot landminor som de amerikanska tv-bolagen inte vill visa.
Kampen mot landminor är otroligt viktig, filmen kan ses hos http://www.stoplandmines.org.

Ekot rapporterar att Kofi Annan manar säkerhetsrådet till handling i Darfur.
I ett pressmeddelande från FN kan man bland annat läsa

“There have been a lot of efforts on the humanitarian side, and by the African Union on the security side, which go in the right direction. But they are not enough,” Mr. Annan said in a statement issued after the meeting.

“I was glad to hear from Council members that they hope to have a new resolution in the course of this week, which will include agreement on a mechanism for holding individuals accountable for these dreadful crimes. That is good. We must send a clear message that the world is not going to tolerate them,” he added.

Nä, att dumpa över ansvaret på AU kanske såg ut som en bra idé i teorin - AU har en viktig roll att spela - men uppenbart inte kapaciteten att ingripa tillräckligt kraftfullt i Darfur. Att världen sänder ett tydligt budskap kan man på goda grunder ifrågasätta, hittills har FN:s varningar mest varit en dålig bluff som synats av milis och regering i Sudan.
Någonstans runt hundratusen (?) människor har dött och över en miljon har tvingats att fly sedan konflikten började i mars 2003, två år senare pratar fortfarande FN...

Charles och Camilla blir frimärke, vad mer kan man önska sig?

07 mars, 2005

På dagens DN Debatt skriver finansminister Nuder en hel massa saker om skatter och annat. Efter en snabbläsning känns det mesta som skåpmat. Kontentan verkar vara att allt egentligen är rätt bra men det kunde vara lite bättre - Nuder är stolt men inte nöjd få man anta. Inläggets rubrik och ingress fokuserar på de få rader (knappt en tiondel av inlägget) som Nuder skriver om skattefusket och hur det ska bekämpas genom hårdare kontroll och skärpta straff.
Vad som lyser med sin frånvaro är en analys av orsakerna till fusket. Frånvaron av resonemang runt orsakerna ter sig märklig, nog är det väl där arbetet borde börja.
Fusk med skatter kan ha flera orsaker, bland annat kriminalitet, slarv eller brist på förståelse för systemet. Brist på legitimitet är en annan faktor - när det upplevda skatteuttaget ökar samtidigt som det finns en känsla av att trygghetssystemen inte fungerar minskar legitimiteten i systemen och även betalningsviljan hos medborgarna.

Moderatledaren Reinfeld pratar också om skatter idag. Hos Ekot kan man läsa att det finns en ambition om att kunna möta vårbudgeten med ett gemensamt skatteförslag från alliansen där tyngdpunkten kommer att ligga på inkomstskattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare.

Så i ena ringhörnan står den trötta titelförsvararen och erbjuder mer kontroll och högre skatter, kanske för alla via kommunalskatt eller för höginkomsttagare via en omdöpt värn/vårdskatt.

I ringens motsatta hörn står en hungrig utmanare som istället lovar lättnader för de som behöver det mest, på bekostnad av de som klarar sig bäst, något som skulle kunna uppfattas som traditionell socialistisk fördelningspolitik.

Undrar vem som går segrande ut ur den matchen, påhejad av publiken - min gissning är att sympatierna ligger hos underdoggen.

06 mars, 2005

Sitter och kollar lite på olika bloggar när jag ser att Chadies blogg No illusions tydligen har flyttat och att Chadie samtidigt kommer sluta posta på obunden.se.
I slutet av inlägget kommer överraskningen, min egen politikblogg (alltså den här bloggen) blir "outad" som vänsterblogg! Och jag som ville vara (och är) liberal :-)
Det kanske är min socialdemokratiska uppväxt som slår igenom, men den sidan har jag lämnat långt bakom mig.

01 mars, 2005

Även om jag i princip inte tycker att folkomröstningsinstrumentet platsar särskilt väl i en representativ demokrati finns det definitivt en poäng att hålla en rådgivande folkomröstning även i Sverige om förslaget till ny konstitution för EU.
Nu när även Danmark sällat sig till länderna som kommer rösta, talar det för att även vi borde hålla en omröstning.
På SvD.se kan man läsa vad Reinfeld och Ringholm säger till TT:

Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt säger till TT att folkomröstningar om EU är en dansk tradition som inte finns i Sverige. Vice statsminister Bosse Ringholm, med ansvar för EU-frågor, hänvisar till samma tradition.
- Vi har en ordning där riksdagen fattar beslut. Under de senaste 80 åren har vi gjort undantag från detta tre till fyra gånger
men detta motiverar inget undantag. Sveriges förhållande till EU förändras inte, säger Bosse Ringholm till TT.

Båda har egentligen fel, Sverige har en begynnande tradition av folkomröstningar i viktigare EU-frågor, konstitutionen har knappast mindre dignitet än EMU och dessutom förändrar konstitutionen delar av Sveriges förhållande till EU.
För övrigt kanske någon borde berätta för Ringholm att det inte är tre-fyra gånger som vi har hållt folkomröstningar de senaste 80 åren utan fem gånger (sex gånger om vi går tillbaka 83 år till 1922-års omröstning om rusdrycksförbud), och två stycken av de har haft direkt anknytning till EU.
Oavsett om man är för eller mot den nya konstitutionen borde folkomröstning förordas eftersom de folkvalda i stort har misslyckats med att förankra EU hos väljarna.
Vi behöver den genomlysning, information och debatt om EU som en folkomröstning skulle föra med sig.