Ingen kommer undan politiken

09 mars, 2007

Om man blandar en del Gladiator och en del Sin City, vad får man då? 300!

300 är en av de filmer jag mest har sett fram mot på länge recenseras av Richard Roeper i Chicago Sun-Times idag.
300 baseras på en grafisk roman av Frank Miller och handlar om slaget vid Thermopyle som ägde rum 480 f.Kr. där en mindre grekisk styrka offrade sig för att fördröja en betydligt större persisk armé.

Etiketter: film

25 februari, 2007

För en filmintresserad är det svårt att inte anta utmaningen från shoot me while i'm happy: Oscarstips!

Mina gissningar som till stor del gäller filmer som jag inte har sett ännu ser ut som följer:

Actor in a leading role: Forest Whitaker / “The Last King of Scotland”
Actor in a supporting role: Alan Arkin / “Little Miss Sunshine”
Actress in a leading role: Helen Mirren / “The Queen”
Actress in a supporting role: Abigail Breslin / “Little Miss Sunshine”
Animated feature film: “Happy Feet”
Art direction: “Pan’s Labyrinth”
Cinematography: “The Prestige”
Costume design: “Marie Antoinette”
Directing: “United 93”
Film editing: “United 93”
Foreign language: “The Lives of Others”
Visual effects: “Poseidon”
Adapted screenplay: “The Departed”
Original screenplay: “Letters from Iwo Jima”
Best motion picture: “The Queen”

Etiketter: film, trivia

09 februari, 2007

Bland alla de saker som jag inte förstår - och det är rätt många - intar nyhetsvärdering en rätt framstående position. Som idag när Ekot rapporterar, komplett med indignerade kommentarer, att TV4 tydligen ska få sända nobelprisutdelning och tillhörande festligheter. Who cares? Varför är det en nyhet egentligen? Vad som däremot är rätt intressant är hur det kommer sig att public service tycker att det är angeläget att direktbevaka en middag, för all del med en del framstående personer men ändå... Än mer intressant är att det finns folk som finner någon som helst glädje i att titta på ett tv-program med folk som äter middag.

En annan sak jag har svårt att förstå är Anna Nicole Smith, eller snarare intresset kring hennes person. För mig känns det bara som en tragisk människa som dog en tragisk död, egentligen helt ointressant.

Tack vare Utsikt från höjden-Mattias hittade jag till twofifty.org, en webbtjänst som hjälper till att hålla reda på vilka av filmerna på IMDbs topp 250-lista man har sett. För min egen del är siffran i skrivande stund 141, med några riktiga missar (har t ex fortfarande inte sett Schindler's List, Raging Bull eller Cidade de Deus och några andra filmer man borde ha sett...).

TV4 tar över nobelsändingarna från SVT - sr.se
Anna Nicole Smith död - sr.se

Etiketter: film, medier, trivia

03 maj, 2006

Det var ett tag sen jag skrev om film, så här kommer några kortrecensioner av filmer jag har sett den senaste tiden.

Joint Security Area (JSA) från 2000 blev Chan-wook Parks internationella genombrott och beredde vägen för hans senare filmer, bland annat hämndtrilogin som avslutades med Sympathy for Lady Vengeance (som jag skrev om här).

Filmen utspelar sig i det område som kallas Joint Security Area nära byn Panmunjom på gränsen mellan Nord- och Sydkorea. JSA är den enda plats där soldater från de två länderna står öga mot öga och också den plats där den neutrala övervakningskommissionen (NNSC - som består av övervakare från Schweiz och Sverige) finns. Ramen för filmen utgörs av en incident i den demilitariserade zonen vilket medför en utredning under ledning av de neutrala. Incidenten utgör som sagt bara ramen och filmens egentliga tema är relationen mellan soldaterna som övervakare gränsen, vänskapen som utvecklas mellan några av de och följderna det får.
Filmen var intressant, till stor del välspelad (undantaget de som spelade europeer, framför allt tysken som spelade svensk soldat) och välfilmad - tidvis riktigt vacker. Klart sevärd i mitt tycke.


Enron: The smartest guys in the room berättade sagan om Enron och hur ett av USAs mest hyllade företag kom att bli en av de största skandalerna genom tiderna och själva symbolen för dålig kapitalism och korruption. Intressant, tänkvärd och välgjord film. Rekommenderas.


Waiting... handlade om livet på en restaurang typ TGIF med Justin Long (Warren i dramakomediserien Ed från början av 00-talet) i huvudrollen och bland annat Chi McBride och Luis Guzmán bland birollerna visade sig vara en rätt rolig independentfilm. Jag har aldrig arbetat på restaurang (med undantag av en kväll på statens McDonaldskonkurrent Clock), men fick känslan att filmen var träffsäker i sin skildring av vardagen på restaurang.


The 40 year old virign med Steve Carell (från bland annat den amerikanska remaken av The Office) och Catherine Keener var en lättsam komedi som visade sig vara bättre än jag hade väntat mig.


Mikael Håfströms Derailled med Jennifer Aniston, Clive Owen och Vincent Cassel i de bärande rollerna var en rätt ordinär thriller; väldigt förutsägbar (jag gissade mig till huvuddragen och hur filmen skulle sluta redan efter en halvtimme). Owen var rätt bra (fast inte i närheten av Sin City) och Cassel obehaglig (fast inte som i Dobermann. En bagatell, men kanske värd ett par timmar en regnig dag.


Av de fem filmerna ovan tyckte jag att JSA och Enron var de mest sevärda, men även Waiting var värd att se. De andra två fungerar nog dock bäst som tidsfördriv om man inte har någon bättre för sig.

Etiketter: film

13 januari, 2006

It was shortly after meeting Drill Instructor Fitch that I realized that joining the Marine Corps might have been a bad decision.
Såg Sam Mendes film Jarhead för ett tag sedan. Filmen handlar om ett gäng marinkårssoldater under deras tid i träning och senare i Saudiarabien och Kuwait i operationerna Desert Shield och Desert Storm 1990/1991.
Den första, och kanske viktigaste, reflektionen är att Jarhead - miljön till trots - egentligen inte är en krigsfilm i den traditionella meningen, utan snarare ett drama om soldater och deras roll och tillvaro i moderna krig.
Mendes gör en i mitt tycke stark skildring av den allt mer frustrerande vardagen hos soldater som har tränats för en uppgift men finner sig allt mindre behövda. Tillvaron i öknen ter sig tämligen meningslös redan från starten - något som soldaterna själva inser när bombplanen flyger över deras huvuden. Krigets karaktär har ändrats. Den operation som tog månader under första världskriget, veckor under andra, dagar i Vietnam har nu reducerats till minuter. Marinkårssoldaterna hinner helt enkelt inte med. När de avancerar har stridlinjerna, om det ens är relevant att tala om sådana, flyttat.
Att Mendes är en skicklig regissör har han redan visat, fram för allt med American Beauty från 1999, en film som jag rankar bland de bästa jag har sett. Med Jarhead lyckas Mendes göra en ganska långtråkig tillvaro intressant. Bra skådespelarinsatser från framför allt Gyllenhaal, Saargard och Foxx och ett stundvis häpnadsväckande foto (på brinnande oljekällor bland annat) gör filmen klart sevärd.

Etiketter: film

10 december, 2005

Jonglerande söt tjej med tecknartalang har en dålig, traumatisk dag och flyr in i en bisarr drömvärld. Det skulle kunna vara taglinen till Mirrormask, filmatiseringen av Neil Gaimans bok med samma namn. Handlingen är givetvis djupare än taglinen ovan, och filmen skulle säkert kunna analyseras såväl framlänges som baklänges och uppochner, men det tänker jag inte ge mig på.
Hur filmen förhåller sig till boken vet jag inte eftersom jag inte har hunnit läsa den, men eftersom Neil Gaiman har skrivit manuset antar jag att den speglar hans vision. Drömmen Helena flyr in i skulle kunna vara skapad av Dalí eller Picasso, men nu är det folk från Jim Hensons företag som har skapat den, vilket känns uppenbart - filmen påminner en del om bland annat Dark Crystal (1982) och Labyrinth (1986).
Filmen kändes som en skruvad och bisarr dröm, inte olik Alice i Underlandet, och var smått underbar på sitt eget egenartade sätt. Stephanie Leonidas var strålande i huvudrollen som Helena, flickan som flyr in i drömvärlden (eller har en psykos?).

Sony Pictures - MirrorMask (Filmens officiella site)

Etiketter: film

Æon Flux var från början en animerad serie som visades av MTV i början av 90-talet i programmet Liquid Television. Det var på den tiden när MTV fortfarande var nyskapande och visade rätt mycket musik också, och inte bara keffa dokusåpor, idiotiska stunts och "bygg om min bil"-program.
Liquid Television gav oss också oförglömliga serier som Beavis and Butthead, Daria och The Maxx.

I årets spelfilmsversion gestaltar Charlize Theron huvudpersonen, rebellen Æon. Filmen utspelas typ 400 år in i framtiden i ett slutet oppressivt samhälle, inte helt olikt Orwells 1984 eller Boyes Kallocain, där överlevarna efter en pandemi lever. På ytan ser allt perfekt ut, men under ytan är någonting allvarligt fel. Æon tillhör en rebellgrupp som kämpar mot att störta regimen som leds av Trevor Goodchild, vetenskapsmannen som räddade invånarna undan sjukdomen och kom att bli deras härskare.
En dag dödas Æons syster, och hon bestämmer sig för att hämnas och döda Goodchild, något som sammanfaller med uppdraget hon får från rebellernas ledare.
Saker är dock inte alltid som de verkar, och Æons uppdrag kompliceras på många vis.

Jag gillade filmen, helt klart. Visst avviker den från orginalet, men eftersom det var mer än tio år sedan jag såg den animerade serien är det inget som stör mig. Dagens Æon Flux står helt på egna ben och Charlize Theron funkade oväntat bra i huvudrollen, även om det helt klart finns andra som jag hellre hade sett, till exempel Carrie-Anne Moss eller Gina Gershon. Visuellt tycker jag att den var tilltalande, och manuset höll också, så om man gillade filmer som Minority Report och Equilibrium (Cubic) kommer säkert Æon Flux att falla i smaken. Jag hade rätt låga förväntningar, och blev klart positivt överraskad.
Filmen innehåller många intressanta filosofiska frågor, men tyvärr utvecklas inte de särskilt mycket (fast det var väl knappast väntat heller - det är trots allt en actionfilm).
Att göra film av serier är ju alltid ett vanskligt projekt; oavsett hur bra man lyckas kommer många seriefans att misstycka (och ibland även seriens skapare som i fallet med Alan Moore och V for Vendetta), men jag tycker nog att man ska se de olika konstformerna var för sig. Serier är serier - film är film. Æon Flux var en bra serie och nu är det en fullt godkänd film.

Etiketter: film

09 december, 2005

En notis i ComputerSweden får mig att minnas scenen i en av mina favoritfilmer, Office Space, där tre av huvudpersonerna lever ut sina aggressioner och demolerar en skrivare.
Tydligen tänker Avanza göra samma sak, fast med en Sun-server i mångmiljonklassen:
Avanza slänger ut server från helikopter- IDG.se - Störst på IT

:-)

Man får väl anta att maskinen är avskriven...

(För den som akut saknar Office Space rekommenderas Bill Lumbergh Soundboard.)

Etiketter: film

28 november, 2005

Dags för en summering av festivalen.

Om festivalen
För mig blev festivalen ett trevligt återseende efter sex års frånvaro i mitt liv. Sexton filmer känns mycket, men det är ändå bara lite drygt en tiondel av festivalens utbud, vilket säger en del om hur stor festivalen egentligen är. Vad som delvis förvånade mig är att det kändes som att inte mycket hade förändrats sen 1999, med undantag av lite omstuvning bland biograferna. Program ändras, saker strular, men det känns som det ska. Bäst av allt med årets festival (liksom alla tidigare) är givetvis volontärerna som är festivalens blod. Utan er skulle det inte bli något, ett stort tack riktas till alla volontärer!
Ett annat stort tack till den som kom på idén med fickprogrammet som visade sig vara ovärderligt.

Ett betydligt mindre tack till de som planerade festivalens it-tjänster (eller snarare avsaknaden därav). Visserligen kanske inte Stockholm är the IT capital of the world längre, men festivalen verkar helt ha missat utvecklingen. En svårnavigerad webbplats, full av information, men i avsaknad som funktioner som faktiskt skulle kunna underlätta för besökarna. Var är listan över slutsålda filmer? Planeringshjälpen? Hur prenumererar jag på uppdateringar? Var är RSS-flödena? Bloggen? Presentation av regissörer etc? Hur ser jag vilka filmer som går på en biograf? Inga varningar om man bokar filmer som krockar?
Dessutom kan det vara en bra idé att stresstesta bokningssystemet. Och filmer som redan har visats borde det inte stå "Kvar" eller "Få kvar" på. Det ska stå "Visad/obokbar". Var kan jag exportera mina bokningar (eller hela programmet) till min kalender i vcs/ics-format?
Och slutligen, filmtrailers är för all del kul, men måste de starta automatiskt???

Skärpning på it-fronten festivalen!

Och i övrigt, ett stort tack!!!

Om filmerna
Mest blod: BlodRayne
Roligast: Reefer Madness i konkurrens med Kiss Kiss Bang Bang
Charmigast: Pride & Prejudice
Favorit: Allegro
Märkligast: Kortfilmen Flesh och The Piano Tuner of Earthquakes
Skulle kunnat varit utan: Bubble
Sämst: BloodRayne
Mest våldsam: Edmond, eller någon av de koreanska
Definitivt återseende: Allegro
Störst överraskning: Allegro

Filmerna jag såg:
Edmond
Allegro
Free Zone
Storm
Corpse Bride
Anthony Zimmer
Kiss Kiss Bang Bang
Bubble
BloodRayne
A Bittersweet Life
The Piano Tuner of Earthquakes
Pride & Prejudice
Sympathy for Lady Vengeance
Reefer Madness: The Movie Musical
Duane Hopwood
How The Garcia Girls Spent Their Summer

Medlemsskap för 2006 är redan löst, så vi ses i mörkret igen nästa år!

Etiketter: film

How the Garcia Girls Spent Their Summer (IMDb) blev den sista filmen jag såg på årets festival. En stillsam berättelse om tre generationer Garcia i en liten stad i Arizona. Tre kvinnor som alla utforskar sin sexualitet och förändrar sina liv.
Långsam är det ord som bäst beskriver hur jag kände för den här filmen. Välspelad, men i behov av redigering; många scener kändes helt enkel alldeles för långa, fast samtidigt var det en del av filmens charm. Jag misstänker att mitt omdöme delvis är färgat av att under en kort period ha sett femton filmer innan den här.

Sexton filmer avklarade, inga kvar. Snyft...

Etiketter: film

Nymble igen...tyvärr, den här gången för Duane Hopwood (IMDb).

Ross David Schwimmer gör en trovärdig insats i rollen som Duane Hopwood, en kille vars liv inte riktigt går som det ska. Faktum är att det inte alls går särskilt bra för Duane, som i filmens början blir stoppad av polis när han kör runt berusad mitt i natten med sin ena dotter i baksätet. Ganska snart har han förlorat sin fru och sitt körkort. Och värre ska det bli.

Efter tio år med Vänner var jag rätt nyfiken på om Schwimmer skulle kunna spela någon annan än Ross, och det kunde han - på sätt och vis. Duane Hopwood är i mångt och mycket samma roll som Schwimmer gestaltade i Vänner fast med färre vänner och sämre förutsättningar kanske. Janeane Garofalo var helt ok i rollen som Duanes försvinnande (ex)fru också och Atlantic City med vintern i antågande utgjorde en bra ram.

Femton filmer avklarade, en kvar.

Etiketter: film

Lördagens sista film, som blev den första jag såg på Nymble (salongen i KTH:s kårhus) var sanslöst rolig.

Reefer Madness: The Movie Musical (IMDb) var en fullständigt hysterisk musikal/komedi som parodierade en propagandafilm mot marijuana från 1936 (Tell Your Children). Filmen påminde stilmässigt om till exempel Little Shop of Horrors.

Nymble tycker jag gott att festivalen kan styrka som lokal i framtiden - film är faktiskt bäst på bio...

Fjorton filmer avklarade, två kvar.

Etiketter: film

Festivalens avslutningsfilm, den sydkoreanska Sympathy for Lady Vengeance (IMDb) i regi av Park Chan-wook var en riktigt bra och välberättad historia om en oskyldigt fängslad kvinnas utstuderade hämnd. Filmen var jättesnygg och Yeong-ae Lee var strålande i huvudrollen.

Sympathy for Lady Vengeance var som sagt riktigt bra, även om den andra sydkoreanska filmen jag såg, A Bittersweet Life, tilltalade mig lite mer.

Tretton filmer avklarade, tre kvar.

Etiketter: film

26 november, 2005

Efter jättekonstiga The Piano Tuner of Earthquakes var det en ren befrielse att se nyfilmatiseringen av Jane Austens Stolthet och fördom (IMDb).
Keira Knightley (från bland annat Bend it like Beckham, Pirates of the Caribbean och King Arthur) var fullständigt strålande i rollen som Lizzy Bennet, och Matthew MacFadyens Darcy lämnade nog ingen besviken heller.
I rollerna som föräldrarna Bennet gjorde såväl Donald Sutherland (är han oförmögen att göra dåliga roller nu mer?) som Brenda Blethyn starka insatser.

En liten lustig grej var att jag blandade ihop Austens roman med en av syskonen Brontës, och de första halvtimmen satt jag och väntade på att huset Netherfield skulle brinna upp och Darcy skulle bli blind, sen slog det mig att det Thornfield Hall som brinner upp och Mr. Rochester som blir blind - i Charlotte Brontës Jane Eyre...
Jag skyller det på trötthet efter nattens Fight Night.

Pride & Prejudice är kostymdrama när det är som bäst.

Tolv filmer avklarade, fyra kvar.

Etiketter: film

Oj, oj, oj. The Piano Tuner of Earthquakes (IMDb) är nog by far en av de konstigaste filmer jag har sett. Vacker, men i det närmaste obegriplig. Jag vet egentligen inte varför jag hamnade på den här filmen, någonting säger mig att jag borde läsa programmet lite bättre...

Elva filmer avklarade, fem kvar.

Etiketter: film

Bubble
Steven Soderberghs Bubble (IMDb) blev den åttonde filmen jag såg. Soderbergh har med en minimal budget, kort tid (18 dagar) och få människor skapat ett minimalistiskt vardagsdrama. I en (liten?) stad i Ohio är livet inte för lattjo. Huvudpersonerna arbetar på en lokal fabrik med docktillverkning (verkar inte alltför skoj) och förefaller leva tämligen inrutade liv. En dag kommer en främling in i bilden och förändrar dynamiken. Inget kommer någonsin att bli det samma igen.

Filmen är deprimerande vardagsrealism rakt igenom och i bakhuvudet hör jag en monolog av Henry Rollins eka, någonting om att sitcoms (specifik Friends) är glättiga för att ingen vill se ett program som heter your shitty job. Den verklighet Soderbergh skickligt visar är just det som man kanske inte vill se (men som man kanske borde). Vanliga människor. Vanliga miljöer. Grått.
Det faktum att skådespelarna i Bubble är amatörer och att filmen delvis är inspelad i skådespelarnas hem bidrar givetvis till känslan av autencitet. För Soderbergh är det ett långt steg ifrån exempelvis Ocean's filmerna, men kanske inte fullt lika långt från K-Street (eller för Sex, Lies & Videotapes för den delen). Varför Soderbergh väljer att göra enkla lågbudgetproduktioner vet inte jag, kanske söker han autencitet, eller så kanske han saknar filmskolan...

Så vad tyckte jag om Bubble? Jag är kluven. Å ena sidan kändes den välgjord och bitvis träffsäker i skildringen av vardagen och av relationerna mellan huvudpersonerna. Å andra sidan kändes filmen intetsägande och lätt deprimerande.


Fight Night

Är man knäpp om man frivilligt väljer att gå på en trippel strax innan midnatt på en torsdag? 352 minuter film enligt programmet.
Om svaret på den ovanstående frågan är ja - då är jag knäpp. Jag valde att gå på festivalens fight night, tre filmer i följd med start 23.30. Jag blev lite förvånad av att uppslutningen var så pass god; jag tror att det i det närmaste var fullt i Zitas stora salong (i alla fall den första filmen, sen blev det tunnare). Bra stämning, men när klockan närmade sig fyra började kroppen ta ut sin rätt (uppenbarligen kan jag inte lura kroppen att tro att jag är tjugo fortfarande...) och jag valde bort den sista filmen, sydkoreanska boxningsrullen Crying Fist som fick bli den andra filmen jag missade (den första var ryska mockumentaryn The First on the Moon som jag gärna hade sett).

BloodRayne
Kvällens första film blev, efter programändringar, Uwe Bolls BloodRayne (IMDb) som är baserad på dataspelet med samma namn.

Rayne (Kristanna Loken, Terminatrix från T3) är vampyr, fast inte som de andra vampyrerna för hon vill inte suga livet ur stackars vanliga människor, utan käkar bara andra vampyrer, eller i nödfall getter och råttor. Raynes farsa Kagan (Ben Kingsley) är en elak gubbe som har drabbats av storhetsvansinne och är på jakt efter lite prylar som ska hjälpa honom att bli tuffast i hela världen. Rayne gillar inte farsan och tänker sabba hans planer. Några andra som inte heller tycker att Kagan ska få bossa är vampyrjägarna Vladimir (Michael Madsen) och hans sidekick Sebastian (Matt Davis) från The Brimstone Society. Eftersom Rayne inte kan vara enda tjejen i filmen (och man räkar bort Meatloafs harem) får även Lostaktuella Michelle Rodriguez vara med och jaga vampyrer.

I mindre roller dyker även Billy Zane, Udo Kier, Geraldine Chaplin och Michael Paré (om någon minns honom) upp, så det är minst sagt en rätt imponerande samling skådisar Boll har samlat ihop för att göra vampyrfilm efter dataspelsförlaga...

Var BloodRayne en bra film? Nej, det kan man nog inte säga, men klart över förväntan; men så har jag alltid varit svag för vampyrfilmer. Filmer baserade på dataspel brukar inte vara särskilt bra, Tomb Raider och Resident Evil är väl undantagen av de filmer jag har sett, men man kan nog räkna med att det kommer fler i framtiden. Uwe Bolls imdb-data avslöjar att både Far Cry och Postal är planerade.
Innan filmen började dök Boll upp och pratade en stund om filmproduktionen och hur det var att arbeta i Rumänien med mera.

Boll nämnde att de hade gjort i ordning 250 liter fejkblod och att allt gick åt, och jag tror honom.


A Bittersweet Life
Sydkoreansk hämndfilm om en gangsterkille som har en dålig vecka på jobbet och bestämmer sig för att hämnas alla oförrätter han har drabbats av. En alltför enkel sammanfattning? Ja, för Ji-woon Kims A Bittersweet Life (IMDb) var så mycket mer. Riktigt snygg och full av atmosfär. Med en stenhård hjälte i centrum som inte är en vanlig good guy blir filmen klart sevärd. Jag gillade framför allt Byung-hun Lee i rollen som hämnaren, Sun-woo, och det faktum att det aldrig blev någon Hollywoodskt happy ending.



And in other news...
DN Kultur hade förövrigt en rolig artikel om film och fysik idag: DN - Kultur - I Hollywood kan alla höra dig skrika

Såg att Kiss Kiss Bang Bang som jag såg i torsdags (och skrev om här) blev omskriven i såväl DN com SvD idag. DNs Jane Magnusson gillade den mer än svenskans Jeanette Gentele. För mig klickade det en hel del och jag är nog på Magnussons sida här.
SvD hade också en läsvärd kommentar med anledning av festivalens fokus på kvinnor som hämnas: SvD: Ett slag för kvinnovåldbakslag för frigörelsen


Tio filmer avklarade, sex kvar.

Etiketter: film

23 november, 2005

Igår blev det bara en film eftersom jag tillbringade en stor del av dagen på Microsofts lansering av SQL Server 2005 och Visual Studio 2005. Många spännande nyheter i de senaste versionerna av IT-jättens utvecklingsverktyg (det är bland annat sånt jag arbetar med, kanske ska lägga in lite self-promotion: om någon letar konsulthjälp runt SQL Server har jag en del tid obokad!).

Men nu var det film jag skulle skriva om, närmare bestämt Shane Blacks regidebut Kiss Kiss Bang Bang. Black, som tidigare har skrivit bland annat Dödligt Vapen filmerna har skapat en mycket underhållande film med tydliga referenser till svunna tiders film noir, full av kvicka oneliners. Valet av Robert Downey Jr. och Val Kilmer i huvudrollerna får väl betecknas som lite vågat, men det funkar verkligen - Downey Jr. är helt rätt i rollen som en misslyckad småkriminell och Kilmer är strålande i rollen som privatdeckaren Gay Perry.
Personligen tyckte jag att filmen liknade till exempel Get Shorty rätt mycket, men så arbetar väl Leonard och Black med samma referenser.
Klart sevärd för en stunds underhållning.

IMDb: Kiss Kiss Bang Bang

Sju filmer avklarade, 11 kvar.

Etiketter: film

21 november, 2005

Dagens enda film blev Anthony Zimmer, en fransk thriller med vackra Sophie Marceau och Yvan Attal (senast sedd i Sydney Pollacks The Interpreter) huvudrollerna samt Sami Frey (som man minns från Den lilla trumslagarflickan med Diane Keaton) i en av birollerna.

Filmen var en snygg, men inte alltför orginell, historia om en femme fatale (Marceau) som på tåget till rivieran möter en man som snart kommer finna sig jagad av okända män.
Jag missade tyvärr de tio första minuterna av filmen (tack för det dum-SL!), så jag vet inte om det gavs någon presentation av huvudpersonerna men jag kände inte att det var några större problem att hänga med trots det.
Upplösningen kändes inte alls oväntad, men avslöjandena i slutet gjorde tyvärr att tidigare delar av filmen inte alls kändes realistiska, inte minst i hur huvudpersonerna interagerade. Den som har sett filmen förstår säkert vad jag menar.

Sevärd var den i alla fall, framför allt för fotot (franska rivieran är aldrig fel), bra skådespel och bedårande Sophie Marceau. Bra thriller i Hitchcocksk anda (tänk North by Northwest), dock långt kvar till min favorit bland franska thrillers, Diva av Jean-Jacques Beineix.

Sex filmer avklarade, 12 kvar.

IMDb: Anthony Zimmer

Ps.
Klämde in Wong Kar Wais 2046 på kvällen igår: intressant, vacker, sevärd.
Ds.

Etiketter: film

Tre långfilmer och en kort blev det på söndagen.

Free Zone
Dagens första film Free Zone av Amos Gitai, med Natalie Portman, Hannah Laszlo och Hiam Abbass utspelade sig i Israel och Jordanien och var rätt intressant.
Portman var bra i sin roll, men Laszlo och Abbass roller var i mitt tycke mer intressanta.
Filmen började bra, men var på det hela taget lite för low-key (eller möjligtvis intetsägande eller bara seg) för mig. Alla förutsättningar fanns för att göra något riktigt intressant och viktigt, med tanke på konfliktens komplexitet och filmens möte mellan två kvinnor från vardera sidan.

Storm
Den andra tävligsfilmen jag såg blev Storm, regisserad av Måns Mårlind och Björn Stein som tidigare har gjort hysteriska Disco Kung-Fu med Kjell Bergqvist och De Drabbade (som jag inte har sett) för SVT. Storm är något så ovanligt som en lyckad svensk science fiction-film full av action men även med en djupare underliggande handling. Filmen var en intressant blandning av tungt drama, crazy karaktärer, oneliners och snygg action inramat i ett tidvis väldigt snyggt foto. Min enda, lilla, invändning var att jag fick känslan att filmens skapare ville få med lite för mycket olika roliga/tuffa/intressanta saker. Jag tror att filmen möjligtvis hade blivit ännu lite bättre om man hade skalat bort ett par scener, men helhetsintrycket var i alla fall väldigt gott. Såna här filmer ser man inte ofta, för att inte säga aldrig hittills, i Sverige.
Filmens underliggande tema med undanträngda minnen och olösta trauman förde tankarna till Christoffer Boes film Allegro som jag såg igår.

En lite märklig kortfilm, Mebana, visades innan Storm. Tyckte mest att den var udda.

Corpse Bride
Tim Burton har gjort det igen :-)
Gillar man Burton i allmänhet och The Nightmare Before Christmas i synnerhet kan man nog inte ogilla Corpse Bride.

IMDb:
Free Zone
Storm
Corpse Bride

Fem filmer avklarade, 13 kvar.

Etiketter: film

20 november, 2005

Igår I lördags såg jag danske regissören Christoffer Boes film Allegro.

Liten spoilervarning...

Filmen handlar om en konsertpianist, Zetterstrøm, som återvänder till Köpenhamn tio år efter att han lämnade staden. Zetterström är framgångsrik som pianist, men saknar passion och - ska det visa sig - även minnen äldre än tio år.
I Köpenhamn finns Zonen, ett openetrerbart område som omfattar några kvarter i de centrala delarna av staden. Ingen vet vad som finns i Zonen, eller hur man tar sig in i den.
Zetterstrøm får i samband med en intervju i New York en inbjudan till Zonen, en inbjudan han inte kan motstå.

Boe har själv valt musiken i filmen och det är uteslutande klassisk pianomusik, med J.S. Bach som ledstjärnan. Det stycke Zetterstrøm återkommer till flera gånger i filmen, largot från pianokonsert no. 5 i f-moll (BWV 1056), är utomordenligt vackert. Senare i filmen hörs även bland annat arian från Goldbergvariationerna och c-dur preludiet från Das wohltemperierte Clavier. Redan när jag hör tonerna från largot har jag fallit för Boes film - Bach kan ha den effekten på mig :-)

Filmen beskrivs som en science fiction/dramafilm, men jag skulle nog snarare beskriva den som ett drama. Punkt. Det finns förvisso inslag som är sci-fi (Zonen), men jag skulle tro att de flesta människor associerar science fiction med en annan typ av filmer ("rymdfilmer" som Star Wars, Armageddon och Independence Day). Allegro är i princip så långt inom genren man kan komma från space opera som Star Wars och rymdskräck/action som Alien(s). Allegros science fiction är snarare av samma slag som Tarkovskys (Stalker är en klar influens); Sci-fi som en metod som erbjuder vidgade möjligheter att utforska olika koncept och idéer - det är inte effekterna i sig som är viktiga. Zonen kan likagärna ses som ett uttryck för det omedvetna (eller undermedvetna) hos Zetterstrøm. Det är dit han måste bege sig för att konfrontera den traumatiska händelsen han har varit en del i och kunna bli "hel" igen. Ta bort science fiction inslaget och ersätt Zonen med en terapeut och Allegro skulle kunna vara ett "vanligt" drama.

Ulrich Thomsen är mycket bra i sin roll som Zetterstrøm och långfilmsdebutanten Helena Christensen gör en godkänd insats i rollen som kvinnan Zetterstrøm har förlorat. Båda karaktärerna kan visserligen upplevas som tomma, särskilt i relationen till varandra, men i mina ögon stämmer det bra med filmens tema. Zetterstrøm ska vara stel och distanserad; passionen ska saknas mellan de båda huvudpersonerna.

Allegro är en film där kärlek, minnet, förlust är centrala teman. Zetterstrøm har förlorat något viktigt, ytterst kanske det som gör oss till människor: förmågan att älska. Zetterstrøms resa in i Zonen på jakt efter sina förlorade minnen (utan att han vet vad han letar efter eller varför) handlar i mina ögon om en rehumanisering av honom.

Filmen fick mig att tänka på ordstävet att det är bättre att ha älskat och förlorat än att aldrig ha älskat alls, vilket egentligen kommer från av dikt av Lord Tennyson: In Memoriam A.H.H. (27e versen)

I hold it true, whate'er befall;
I feel it, when I sorrow most;
'Tis better to have loved and lost
Than never to have loved at all.

Precis som för Tennyson är Zetterstrøms förlust permanent, och i Boes film måste huvudpersonen i slutet acceptera det. Allt han kan återfå är i slutet bara minnena, inte det som har förlorats eftersom det förflutna inte kan ändras, enbart perceptionen av det.

Hela filmen kändes väldigt low-key och var en skicklig mix av vacker musik och bra foto. Att Boe är en regissör att hålla ögonen på i framtiden råder det ingen tvekan om. För min egen del står Boes tidigare film Reconstruction högt på listan över filmer att se snart.

Efter filmen var det en Face2Face med Christoffer Boe som hade en del intressanta saker att säga, fast jag tycker att det var lite slappt att intervjua Boe på svenska när hon visste att han skulle svara på engelska. Nog för att danskar förstår svenska och att det säkert kan vara besvärligt att göra en intervju på engelska, men förutsätt inte att alla i publiken förstår svenska bara för att den som intervjuas gör det. Det är ju kul för de som lyssnar att både förstå frågorna och svaren... (de som satt bredvid mig var engelskspråkiga).

För att sammanfatta: Jag tyckte väldigt mycket om Allegro och kan varmt rekommendera den. Själv vill jag se den igen, men kan tyvärr inte på årets festival, det är väl bara att hoppas att den får distribution i Sverige på bio eller dvd.

Förfilmen Cindy, the Doll is Mine med Asia Argento i en dubbelroll som Cindy Sherman som såväl fotograf som modell var en orginell (och sevärd) liten film.

IMDb: Allegro

Två filmer avklarade, 16 kvar.

Etiketter: film

18 november, 2005

Edmond blev den första filmen jag såg på filmfestivalen och det var minst sagt en bra start.

I Edmond gestaltar William H. Macy en man vars liv under en natt allt snabbare faller samman. Macy, som jag annars bara har sett i biroller; bland annat i Magnolia och Fargo (som jag också såg på filmfestivalen för många år sedan), gör en väldigt stark insats i huvudrollen - Edmond är Macys film - och tillsammans med en rad bra skådespelare i birollerna blir filmen (som är baserad på en pjäs av David Mamet) riktigt sevärd.

IMDb: Edmond

En film avklarad, 18 kvar...

Uppdatering: Någonting med Edmond störde mig lite och efter att ha funderat lite mer på filmen har jag kommit fram till att det är att det egentligen saknas en utlösande faktor för att Edmond Burke ska förändras. I den film som Edmond närmast kan jämföras med, Falling Down med Michael Douglas, får vi en insikt i varför Douglas liv rämnar, men i Edmond ges egentligen ingen direkt förklaring, utan vi kommer in i Edmonds liv i det ögonblick bägaren rinner över. Visserligen förs hans äktenskap fram som en bakomliggande orsak, men det avhandlas på några få minuter.
Till skillnad från till exempel Mamets film Spartan är Edmond bitvis en väldigt pratig film (vilken kanske beror på att Mamets manus är en pjäs från början), men även om Edmond för all del pratar mycket tyckte jag att Mamet kunde ha fokuserat lite mer på Edmonds bakgrund - varför hamnade han där han hamnade? Vem är han egentligen?

Filmen var hus som helst klart sevärd, särskilt tack vare starka prestationer från skådespelarna (och då särskilt Macy).

Etiketter: film

...ska jag bege mig i en vecka. Filmfestivalen har börjat :-)
Biljetter är köpta, inga jobb bokade - nu ska jag hänge mig åt filmens magiska värld! Avbrott för Bloggforum blir det dock, och David Lloyd på Kulturhuset samma dag. David Lloyd har bland annat tecknat Alan Moores V for Vendetta (snart på en bio nära dig).

Etiketter: film

29 september, 2005

1 är inte ett stort tal, som tidigare har skrivit läsvärt om V for Vendetta följer upp med mer Alan Moore. Den här gången är det en av mina absoluta favoritserieromaner - jämte V for Vendetta - Watchmen, som avhandlas. Läsvärt även den här gången.
Trots Alan Moores avståndstagande och rykten om att väsentliga delar har tagits bort från orginalet ser jag ändå fram mot V for Vendetta som film.

Etiketter: film

25 januari, 2005

I dagarna har det skrivits en del om att filmindustrin i stort har lämnat Stockholm till förmån för västra Sverige och framför allt Trollhättan. Till stor del antas framgångarna i att locka industrin västerut kunna tillskrivas ett aktivt reginalpolitiskt stöd genom bland annat Film i Väst. För att locka tillbaka industrin till Stockholmsregionen talas det nu om riktat näringsstöd i huvudstadsregionen. Alltså, kommunerna i väst lockar till sig industri genom skattefinansierade bidrag och nu svarar Stockholm med att erbjuda ännu mera i bidrag. Uppenbart är att någonting har gått snett. Istället för att kommuner konkurrerar med varandra m h a skattemedel vore det bättre om industrin fick klara sig själv och kommunerna använde sina knappa resurser till kärnverksamheter, så som vård, skola och omsorg...

Etiketter: film