Ingen kommer undan politiken

08 augusti, 2007

...står mellan Mathias Algotsson som lirar jazz, psalmer och folkvisor i en trio i S:t Göras kyrka och Milestones (med bl a Daniel Tilling och Krister Andersson) på Fasching. Just nu lutar det mest mot Fasching även om Algotsson säkert är värd att se och höra.

Uppdatering:
Det blev Milestones. Ett bra val; mycket bra musik framförd av skickliga musiker (framför allt imponerade Tilling).

Etiketter: jazz, klassisk musik, meta

18 april, 2007

Sitter och läser George Cederskogs intervju med Schüldt i DN. Intervjun är rätt intressant, även om den inte tillförde så mycket för egen del. En sak fick mig dock att fundera; i stycket om musikmixen:

Inför programstarten var ambitionen att spela 70 procent klassisk och 30 procent pop. Nu har de jobbat fram ett "Schüldtsound" som präglar urvalet.

- Det är ganska mörk och kärv musik. Jag gillar operadur, men i övrigt bara moll. Och genom det har det blivit svårt att spela den klassiska klassiska musiken. Dmit­rij Sjostakovitj (världsberömd rysk tonsättare, DN:s anm.) är väldigt mycket Schüldtsoundet liksom skivbolaget ECM:s utgivning och 1900-talsmusik, men i 1700-talsmusiken finns det nästan inget alls som passar, bara lite Mozart­operor.

Varför känner Cederskog, eller möjligtvis någon redaktör på DN att det är nödvändigt att förtydliga vad Dmit­rij Sjostakovitj är känd som? De enda personerna utöver Sjostakovitj som presenteras närmare är, förutom föremålet för artikeln (Schüldt), dirigenterna Blomstedt och Gergiev men i artikeln nämns en mängd personer och grupper (som man förväntas känna till får man anta...):

Arvo Pärt
Mozart
The Plan
Salem Al Fakir
Chopin
Esa-Pekka
Howlin Wolf
Jamie T
La Monte Young
Wagner
Dimmu Borgir
Clifford Brown
Faith Evans
Arvo Pärt
Lars Norén
Kent

Varför förklaras inte resten också? Hur stor är sannolikheten att den som inte känner till Sjostakovitj är bekant med Pärt och vice versa? Att de som inte vet att Esa-Pekka heter Salonen i efternamn känner till Chopin? Att alla känner till de som inte behövde förklaras? Vet alla verkligen vilka Dimmu Borgir är?

Varför var det just Sjostakovitj som behövde förklaras? Varför?

Etiketter: funderingar, klassisk musik, musik

22 januari, 2007

Och varför längtar jag till den 22:a? För att det är terminsstart förstås! Vårterminen kommer i huvudsak att ägnas åt musik, med extra dos opera och lite idéhistoriska kanonfunderingar. Känns grymt!
Annat kul i veckan: barockvirtuosen Andrew Manze ger Bach i Konserthuset (bl a ett par Brandenburgkonserter; min favorit nr 3 är den ena) och Daniel Harding debuterar som chef för SRSO i Berwaldhallen. Spännande!

För övrigt var jag en av många som sjöng i Caroline af Ugglas Kör för alla ikväll, första gången, och en grym upplevelse! Aftonbladet var där och filmade också, så kanske jag kom med i tv.

Etiketter: klassisk musik, trivia

21 januari, 2007

Lördagens konsert i Berwaldhallen där Radiosymfonikerna under ledning av legendaren Herbert Blomstedt var en synnerligen trevlig upplevelse. Den inledande Mozartsymfonin, nr 34 i C-dur (KVV 338) var fin - men det är ju Mozart nästan jämt - och glad. Symfonin var den sista han skrev i Salzburg och man kan tänka sig att glädjen den utstrålar kom ifrån Mozarts vetskap om att den plågsamma tiden i Salzburg närmade sig sitt slut.

Eftermiddagens andra verk, Anton Bruckners sjunde symfoni i E-dur, var en riktigt positiv överraskning för mig som var helt obekant med Bruckner sedan tidigare. Att det var fler än jag som inte var helt bekanta med Bruckner - eller i alla fall inte med det aktuella verket - visade sig väldigt tydligt när en stor del av publiken började applådera efter scherzot, symfonins tredje sats och enligt programmet även den sista, eftersom programmakaren hade glömt att skriva in verkets fjärde sats, finalen.
Själv tyckte jag att det var lite märkligt att Bruckner skulle ha komponerat en symfoni i tre satser utan en final; när Bruckner levde, på 1800-talet, var fyra satser standard för symfonier. I vilket fall måste jag erkänna att jag tillhörde de vilseledda som applåderade :-)
Maestro Blomstedt såg rätt förvånad ut över den tidiga applåden.

Vem vet, kanske missen i programmet är Berwaldhallens sätt att skilja agnarna från vetet i publiken; den äldre damen som satt bredvid mig applåderade inte utan la sig istället till med en min som tydligt visade att hon kände sig rätt nöjd med sig själv och kanske lite överlägsen, lite finare än oss andra.

Så kan det gå.

(För den som vill lyssna på konserten själv finns den i SR:s 30-dagarsarkiv ett tag till.)

Etiketter: klassisk musik, konsert