21 januari, 2007
Vådan av feltryck i program
Lördagens konsert i Berwaldhallen där Radiosymfonikerna under ledning av legendaren Herbert Blomstedt var en synnerligen trevlig upplevelse. Den inledande Mozartsymfonin, nr 34 i C-dur (KVV 338) var fin - men det är ju Mozart nästan jämt - och glad. Symfonin var den sista han skrev i Salzburg och man kan tänka sig att glädjen den utstrålar kom ifrån Mozarts vetskap om att den plågsamma tiden i Salzburg närmade sig sitt slut.Eftermiddagens andra verk, Anton Bruckners sjunde symfoni i E-dur, var en riktigt positiv överraskning för mig som var helt obekant med Bruckner sedan tidigare. Att det var fler än jag som inte var helt bekanta med Bruckner - eller i alla fall inte med det aktuella verket - visade sig väldigt tydligt när en stor del av publiken började applådera efter scherzot, symfonins tredje sats och enligt programmet även den sista, eftersom programmakaren hade glömt att skriva in verkets fjärde sats, finalen.
Själv tyckte jag att det var lite märkligt att Bruckner skulle ha komponerat en symfoni i tre satser utan en final; när Bruckner levde, på 1800-talet, var fyra satser standard för symfonier. I vilket fall måste jag erkänna att jag tillhörde de vilseledda som applåderade :-)
Maestro Blomstedt såg rätt förvånad ut över den tidiga applåden.
Vem vet, kanske missen i programmet är Berwaldhallens sätt att skilja agnarna från vetet i publiken; den äldre damen som satt bredvid mig applåderade inte utan la sig istället till med en min som tydligt visade att hon kände sig rätt nöjd med sig själv och kanske lite överlägsen, lite finare än oss andra.
Så kan det gå.
(För den som vill lyssna på konserten själv finns den i SR:s 30-dagarsarkiv ett tag till.)
Etiketter: klassisk musik, konsert
