Ingen kommer undan politiken

06 september, 2007

Idag lyssnar jag på min favoritinspelning av min favoritopera Rigoletto med anledning av att operavärlden blev en röst fattigare när maestro Pavarotti gick bort.

Etiketter: kultur, musik

25 mars, 2007

Läsvärd understreckare om John Careys What Good Are the Arts? med intressanta tankar om konstens värde:
SvD: Gör konsten oss till sämre människor?

Listan på böcker att läsa blev just lite längre; som om den inte var lång nog redan...

Etiketter: kultur

23 mars, 2007

Den kanske största behållningen med iPod Shuffle, bortsett från den ringa storleken och låga vikten, är att den tar slumpkonceptet nästan så långt det går. Avsaknaden av display gör det omöjligt att välja musik utifrån kriterier som artist, album och liknande som det går att göra i de större modellerna.
På ett sätt tycker jag att det kan vara ganska irriterande eftersom jag inte alltid känner igen musiken som slumpas fram och skulle vilja ha möjlighet att kunna kolla upp vad som har spelats (det gick att ordna med lite fixande i iTunes).
Den stora fördelen är dock att man "tvingas" till att lyssna på musik som man kanske hade valt bort annars. Chansen att hitta ny musik att tycka om ökar drastiskt!

Veckans återupptäckt har för mig varit Parsley, Sage, Rosemary and Thyme av Simon & Garfunkel från 1966 efter att The Dangling Conversation slumpades fram. Tack för det iPod!

It's a still life water color,
Of a now late afternoon,
As the sun shines through the curtained lace
And shadows wash the room.
And we sit and drink our coffee
Couched in our indifference,
Like shells upon the shore
You can hear the ocean roar
In the dangling conversation
And the superficial sighs,
The borders of our lives.

And you read your Emily Dickinson,
And I my Robert Frost,
And we note our place with bookmarkers
That measure what we've lost.
Like a poem poorly written
We are verses out of rhythm,
Couplets out of rhyme,
In syncopated time
And the dangled conversation
And the superficial sighs,
Are the borders of our lives.

Yes, we speak of things that matter,
With words that must be said,
"Can analysis be worthwhile?"
"Is the theater really dead?"
And how the room is softly faded
And I only kiss your shadow,
I cannot feel your hand,
You're a stranger now unto me
Lost in the dangling conversation.
And the superficial sighs,
In the borders of our lives.

(The Dangling Conversation)

Etiketter: kultur, musik, reflektioner

09 mars, 2007

Att oskicket att tala innan man har tänkt klart kan få lustiga följder är ingen nyhet. Statsradions klagomur Ring P1! - ett program som jag älskar att reta mig på - ger i princip dagligen exempel på det.

I dagens höjdpunkt (9.30 in i programmet) ringde en dam in och ville ventilera sitt missnöje med det moderata förslaget att avgiftsbelägga bibliotekslån, men gav istället ett utmärkt exempel på hur det kan låta om man inte har tänkt igenom sina ställningstaganden:
På frågan om varför just kulturen ska vara gratis, blev svaret enbart tystnad.
Kan man inte motivera sina åsikter med annat än tystnad kanske man inte har något att tillföra i debatten alls.

Vad gäller avgifter på bibliotekslån har jag helt allvarligt svårt att förstå varför det egentligen är en så stor sak - att ens föra det på tal tycks leda till kortslutning hos rätt många. För det första är det inte tal om att begränsa tillgång till information eller till biblioteken; det är inte inträde eller medlemskap som är på tal.
För det andra behöver inte avgifter handla om 30-40 kronor per lån (för att använda videobranschens avgifter), utan det skulle lika gärna kunna handla om 20 kronor på år, eller 1 krona på lån, eller... och så vidare. Det finns en mängd tänkbara modeller, och att avfärda alla rakt av utan närmare reflektion är i mitt tycke direkt antiintellektuellt.

Visst finns det goda argument för att hålla biblioteken avgiftsfria, men alltför ofta uteblir argumenten och debatten kommer istället att präglas av ett ryggmärgsreflexartat nej till all förändring. Det är olyckligt eftersom det underminerar försvaret för den fria tillgång till kultur som biblioteken erbjuder.

För den goda sakens skull kan det vara värt att påpeka att det inte föreligger något förslag om att avgiftsbelägga bibliotekslån (vilket inte heller stod i den SDS-artikel damen ovan refererade till) och den moderata kulturministern har bestämt tagit avstånd idén (till TT har hon sagt "Jag kommer icke att verka för att man ska ta betalt för boklån, varken för barn eller vuxna"). I Kulturen 2.0, moderaternas kulturpolitiska debattinlägg står det (om bibliotek och avgifter):

"Biblioteken är en del av den kulturella infrastrukturen och dess bokutlåning är central för kunskapsspridningen. Men drift och policy är ingen statlig angelägenhet utan en principfråga om subsidiaritet. Besluten ska fattas på kommunal nivå."
samt
"Boklån för barn och ungdom ska vara avgiftsfria."

Det sista kan förstås tolkas som att boklån för andra än barn och ungdomar inte ska vara avgiftsfria, även om det inte behöver tolkas så.

Vad jag ville säga med raljerandet ovan är att jag tycker att man bör tänka innan man talar... samtalet blir så mycket mer intressant då!

Etiketter: dumheter, kultur, politik, sr

Läser hos CDM att SciFi Channel i ett försök att marknadsföra en av de bästa tv-serier som görs - Battlestar Galactica - har släppt ett kit med lite audio- och videofiler för att underlätta för fans att göra sina egna mashups etc. Viral video marketing typ. Coolt.

Create Digital Music » SciFi Channel Release Battlestar Galactica Music, Sound Effects and Video for Remixing

SCIFI.COM | Battlestar Galactica Videomaker Toolkit

För övrigt är Battlestar Galactica den enda serie alla borde se. Så bra är den. So say we all!
(Inklusive Time Magazine.)

Etiketter: kultur, tv

08 mars, 2007

En av kurserna jag läser just nu handlar om kritik (med fokus på musikkritik), vilket säkert bidrar till att jag läser kulturkritik mer ingående än vanligtvis.

I alla fall läste jag Stefan Spjuts sågning (SvD: Kärleksmatematik och småstadsångest) i dagens SvD av Ronnie Sandahls debutroman Vi som aldrig sa hora.

Sandahl är en person som helt har gått mig förbi, vilket enklast förklaras med att jag sällan läser kvällstidningar. Boken har jag inte läst (och jag har inga direkta planer på att läsa den heller), men att som Spjut hänga upp kritiken på Sandahls ålder (och därmed bristande erfarenhet) känns lite tunt. I sak kanske Spjut har rätt, men nog skulle kritiken vinna på att fördjupa sig lite mer i romanens innehåll och ägna lite mindre utrymme åt författarens person. Underhållningsvärdet i recensionen var dock rätt stort.

Läs också: Vassa eggen "Svenska Dagbladets obegåvade attack på Ronnie Sandahl" med tillhörande kommentarer.

Mer läsning: Nöjesguiden/ Övrigt/ Ronnie Sandahl möter Maxim Lindqvist

Personligen kan jag tycka att det kan kännas något förmätet att skriva den stora romanen om de svåra frågorna när man är 23, men folk mognar för all del olika fort...

Uppdatering 9/3:
Noterade att Virtanen, Sandahls Aftonbladkompis som nämns i Spjuts recension, tillför lite egen metakritik (eller kanske metametakritik; kan man kalla det dubbelmetakritik kanske?):
Fredrik Virtanen blogg - Vass Egg spöar trubbigt Spjuth
Notera att Virtanen stavar fel på recensentens efternamn; vem vet det kanske är någon form av payback.

Med en något ovanlig stavning av förnamnet och ett rätt ovanligt efternamn - för att vara svensk alltså - kanske jag är lite extra känslig för hur man behandlar namn. Jag tycker att det är otroligt respektlöst att inte kunna vinnlägga sig om att stava namn rätt...

----
En recension, inte så positiv, av Anna Hellsten i SDS: Mörker över småstaden
----
En recension till, den här gången positiv, av Jan Arnald i DN: Ronnie Sandahl: "Vi som aldrig sa hora"
----

Vid närmare eftertanke tror jag att jag ska ta och läsa boken - recensionerna väckte mitt intresse till slut.

Etiketter: kritik, kultur, meta

02 februari, 2007

Hos Kulturbloggen hittar jag fredagens glada överraskning: Kulturchock, ett statligt initiativ som syftar till att öka kännedomen om diverse kulturtidskrifter som skattebetalarna mer eller mindre ovetandes är med och finansierar.

Saxat från Kulturchocks sida:

Ingen vet med säkerhet hur många kulturtidskrifter som ges ut i Sverige, men det ligger någonstans mellan 500 och 1 000. Av dessa är ingen helt lik någon annan och spännvidden vad gäller form och innehåll är enorm!

Kulturtidskrifterna är viktiga då de berikar den kulturella mångfalden och ser till att fler obundna röster får komma till tals i det offentliga rummet. Vill man inte vara riktigt så högtravande kan man ju nöja sig med att konstatera att kulturtidskrifter är viktiga för att fler får läsa och se sådant de är intresserade av.

Kulturchock är ett projekt som vill se till att fler människor får upptäcka mer av landets rika tidskriftsflora! Det mest effektiva sättet att nå det målet är att förbättra den befintliga distributionen och hitta nya ställen där tidskrifter kan läsas och köpas.

Eftersom jag diggar såväl kultur som skatteåterbäring tänker jag göra mitt bästa för att sprida budskapet vidare.

För egen del kan rekommendera ett par tidskrifter som jag själv prenumererar på: Axess och Opus. Vad jag ska välja själv vet jag inte, kanske blir det Fronesis eller Zero Music Magazine

Etiketter: gratis, kultur, skatt

11 oktober, 2006

Idag kom den väntade nyheten att den fria entrén på statliga museer behålls... fast i rapporteringen fick det heta att den fria entrén på statliga museer avskaffas.

Vilket av de två fetstilade påståendena är korrekt? Faktiskt inget. Sanningen är att den fria entrén på statliga museer reformeras så att den inte längre omfattar alla, utan enbart personer under 19 år. Om det är bra eller dåligt är inte jag rätt person att uttala mig om, men uppenbart är i alla fall hur rubriksättarna på bland annat SR:s Kulturnyheter ser på saken. Utan att precisera påståendet blir det dessvärre missvisande - fast det spelar kanske ingen roll...

En annan fråga man kan ställa sig är om entréavgiften på museer verkligen borde vara en regeringsfråga - om den ens är det? Kan det inte vara så att museerna faktiskt själva har att använda de budgetmedel de tilldelas? I så fall borde det vara upp till varje museum att själva besluta om de vill ta ut inträde eller inte. En annan fråga kan vara om museernas värde bör mätas kvantitativt (som ex vis publiktillströmning)? Innebär det i så fall att ett museum som besöks av färre personer är "sämre" än ett välbesökt? Spelar det någon roll alls vad man förevisar? Är upplevelsen av antika grekiska krukskärvor likvärdig upplevelsen av Rembrandt eller uppstoppade djur? Bör man göra sådana ställningstaganden? Vem ska i så fall ta ställning?

Frågan är väl kanske om det går att värdera kulturupplevelser objektivt och om inte; vems subjektiva tyckande som skall anses normerande?

Nästa vecka kommer jag nog gå på opera. Det är nästan också "gratis"; så har någon bestämt. I alla fall för mig som kommer undan rätt billigt, fast det är klart, för skattebetalarna kostar mitt besök drygt tusen kronor, fast de hade säkert inte hellre använt sina pengar till något roligare än att skicka mig på opera... som tack kanske jag skriver en recension.

"Because before you start talking about a Minister of Culture you have to decide what you mean by "culture." If it refers to the aesthetic products of the past - beautiful paintings, old buildings, medieval manuscripts - then I'm all in favor of state protection; but that job is already taken care of by the Heritage Ministry. So that leaves "culture" in the sense of ongoing creative work - and I'm afraid that I can't support a body that attempts to encourage and subsidize this. Creativity can only be anarchic, capitalist, Darwinian."

Umberto Eco i Wired mars 1997.

Uppdatering:
Efter att ha kollat runt verkar det inte bättre än att det faktiskt inte är museerna själva som bestämmer över sina entréavgifter, utan det förefaller styras genom regleringsbrev från statsmakten.

Etiketter: kultur, politik, reflektioner

04 oktober, 2005

Idag fördrevs min dag i fotografins ljus. I eftermiddags var jag på Moderna Museet och tittade på fotoutställningen Arbus Model Strömholm.
Personligen tyckte jag bäst om Diane Arbus bilder, men även Lisett Models bilder var intressanta, särskilt serien Albert/Alberta. Christer Strömholms bilder från 60-talets Paris tyckte jag också om, så jagf gillade med andra ord hela utställningen :-)

Utställningen var väl värd ett besök och rekommenderas starkt till den som är intresserad av foto, med fokus på porträttfoto.

Resten av eftermiddagen ägnade jag åt att ta lite bilder runt omkring Skeppsholmen. Några kan ses på min sida hos flickr (lite senare).


Länkar:
Moderna Museet

Masters of Photography: Diane Arbus
Diane Arbus - Wikipedia, the free encyclopedia

Masters of Photography: Lisette Model

Christer Strömholm

Etiketter: kultur

27 juni, 2005

God litteratur kan visserligen inte mätas i kilogram, men ungefär 315 kilo är den totala vikten på The Penguin Classics Library Complete Collection som Amazon.com säljer. För strax under 8 000 dollar (med en rabatt på hela 5 327 dollar) får man ett nätt paket innehållandes 1082 böcker. Visserligen gillar jag böcker, och jag kommer säkerligen köpa läsa en stor del av böckerna i Penguins serie, men jag föredrar nog att köpa böckerna en i taget :-)

Läs mer på Wall Street Journal Online.

Etiketter: kultur