09 juli, 2007
Ibland finns det inga ord...
En del saker känns så vansinniga att det inte finns tillräckligt starka ord för att det ska kännas meningsfullt att skriva. Förslaget om preventiva mord som har förts fram av den tyska inrikesministern är ett sådant. Idén om att staten ska börja avrätta misstänkta är helt vansinnigt bisarr och borde för en normal tänkande människa vara helt oförenlig med konceptet rättsstat...”Tillåt mord på terrormisstänkta” - sr.se
Ett annat exempel på hur rättssäkerheten urholkas, om än i mindre omfattning än i det tyska förslaget, kan man - och bör man - läsa Oscar Swartz välskrivna inlägg:
Oscar Swartz :: Texplorer: Polisens hämnd mot Pirate Bay: nya fakta!
Oscar Swartz :: Texplorer: Barnporr hittad på Googles servrar - anmäl!
Etiketter: fildelning, frihet, makt, politik, vansinne, övervakning
24 februari, 2007
Rundgång i radion
Det är lördag kväll - då får man svamla, använda (för) många ord för att säga (för) lite och göra svepande generaliseringar och det är precis vad jag tänker ägna mig åt... Många andra har skrivit i princip samma sak och i flera fall bättre, men ibland måste man skriva av sig. Så är det nu.Få saker tycks röra upp känslor så mycket som förändring, oavsett om det gäller programutbudet i radio och tv, vem som får kommunicera med vem eller vem som ska göra vad. Ofta är inte kritiken mot förändringar särskilt välformulerad utan mer en ryggmärgsreflex. För tydlighetens skull: förändring är inte bra eller dålig i sig. En del är bra, annan mindre lyckad, men utan förändring stagnerar samhället, och det är definitivt inte bra.
Att människor är skeptiska till förändring är inte så konstigt - vi är ju genetiskt programmerade för överlevnad, och förändring från något (upplevt) tryggt utgör ett hot mot överlevnaden. (Kanske - egentligen är det nog så att det inte är förändringen i sig som man är skeptisk mot, utan osäkerheten i utfallet - de flesta accepterar nog förändringar som har ett förutsebart positivt resultat.)
Vilka är det då som är kritiska till förändring? Ofta är de mest högljudda insiders som har något att förlora, personer vars egna maktpositioner är hotade. Den senaste tiden har gett flera exempel: kritiken som har riktats mot Sveriges Radio (och television) från bland andra Studio Etts medarbetare Björn Elmbrandt; kritiken från olika håll, bland annat Expressens kulturredaktör Per Svensson, mot Carl Bildt, inte för hans affärer (det är en annan sak och inte relevant här), utan för hans sätt att kommunicera med bloggen som kanal.
Av det jag har läst i veckan kom det kanske mest oväntade från SvDs (radio)krönikör Martin Aagård (inte online) som slog ett slag för Annika Lantz, som annars är den enskilda person som mest av alla har kommit att symbolisera det många kritiserar med förändringen av radions utbud. Att hänga Lantz är precis som Aagård pekar på helt orimligt. Aagård menar - helt riktigt förmodligen - att det som utmärker Lantz är att hon till skillnad mot många andra inom radio faktiskt anstränger sig när många andra bara kör på i de inkörda trygga hjulspåren.
När jag lyssnade på radion idag slog det mig hur rätt Aagård har. I samma ögonblick som programledaren presenterade programmets innehåll visst jag i stort vad som skulle komma att sägas - jag har hört det förut. Samma sak, vecka efter vecka. Lika säkert som att det kommer sol efter regn är inriktningen på Elmbrandts fredagskrönika eller det valda perspektivet i Konflikt.
För en tid sedan skrev jag på någon form av protest mot vissa förändringar i radions utbud; jag är inte lika säker på att jag hade lånat mitt namn till det om jag hade tänkt igenom min position lite mer. Vecka efter vecka fylls etern av samma program, det enda som egentligen skiljer är namnen på rösterna. Ingen överraskning - total trygghet, och förstås de rätt åsikter, ut rätt perspektiv. Var är ifrågasättandet? Kritiken mot det egna?
Precis som Elmbrandts svada om vådan av förändringar speglar Per Svenssons ord precis samma sak: kampen för den egna makten/positionen som uttolkare och förmedlare av det rätta. Det stora hotet mot den ställning som personer som Svensson har kommer ifrån pluralismen - särskilt ur den direkta form som internet har gett upphov till, den som låter vem som helst säga vad som helst utan något filter. I Egypten har en bloggare dömts till fängelse av samma anledning. De som har makt över budskap accepterar inte alternativa kommunikationskanaler, det må knorras som Karin Rebas på DN beskriver reaktionen på Twingly och bloggarnas intåg i dagspressen, men at the end of the day är det - precis som historien har visat - inte möjligt att stoppa förändringen. Om det ens hade varit önskvärt.
Precis som jag skrev i början skulle det bli för många ord och mest svammel. Mission accomplished.
Soundtrack: Sam Cookes - A Change Is Gonna Come.
It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come, oh yes it will
Etiketter: evolution, konservatism, makt, public service, sr
