Ingen kommer undan politiken

24 februari, 2007

Det är lördag kväll - då får man svamla, använda (för) många ord för att säga (för) lite och göra svepande generaliseringar och det är precis vad jag tänker ägna mig åt... Många andra har skrivit i princip samma sak och i flera fall bättre, men ibland måste man skriva av sig. Så är det nu.

Få saker tycks röra upp känslor så mycket som förändring, oavsett om det gäller programutbudet i radio och tv, vem som får kommunicera med vem eller vem som ska göra vad. Ofta är inte kritiken mot förändringar särskilt välformulerad utan mer en ryggmärgsreflex. För tydlighetens skull: förändring är inte bra eller dålig i sig. En del är bra, annan mindre lyckad, men utan förändring stagnerar samhället, och det är definitivt inte bra.
Att människor är skeptiska till förändring är inte så konstigt - vi är ju genetiskt programmerade för överlevnad, och förändring från något (upplevt) tryggt utgör ett hot mot överlevnaden. (Kanske - egentligen är det nog så att det inte är förändringen i sig som man är skeptisk mot, utan osäkerheten i utfallet - de flesta accepterar nog förändringar som har ett förutsebart positivt resultat.)

Vilka är det då som är kritiska till förändring? Ofta är de mest högljudda insiders som har något att förlora, personer vars egna maktpositioner är hotade. Den senaste tiden har gett flera exempel: kritiken som har riktats mot Sveriges Radio (och television) från bland andra Studio Etts medarbetare Björn Elmbrandt; kritiken från olika håll, bland annat Expressens kulturredaktör Per Svensson, mot Carl Bildt, inte för hans affärer (det är en annan sak och inte relevant här), utan för hans sätt att kommunicera med bloggen som kanal.

Av det jag har läst i veckan kom det kanske mest oväntade från SvDs (radio)krönikör Martin Aagård (inte online) som slog ett slag för Annika Lantz, som annars är den enskilda person som mest av alla har kommit att symbolisera det många kritiserar med förändringen av radions utbud. Att hänga Lantz är precis som Aagård pekar på helt orimligt. Aagård menar - helt riktigt förmodligen - att det som utmärker Lantz är att hon till skillnad mot många andra inom radio faktiskt anstränger sig när många andra bara kör på i de inkörda trygga hjulspåren.

När jag lyssnade på radion idag slog det mig hur rätt Aagård har. I samma ögonblick som programledaren presenterade programmets innehåll visst jag i stort vad som skulle komma att sägas - jag har hört det förut. Samma sak, vecka efter vecka. Lika säkert som att det kommer sol efter regn är inriktningen på Elmbrandts fredagskrönika eller det valda perspektivet i Konflikt.

För en tid sedan skrev jag på någon form av protest mot vissa förändringar i radions utbud; jag är inte lika säker på att jag hade lånat mitt namn till det om jag hade tänkt igenom min position lite mer. Vecka efter vecka fylls etern av samma program, det enda som egentligen skiljer är namnen på rösterna. Ingen överraskning - total trygghet, och förstås de rätt åsikter, ut rätt perspektiv. Var är ifrågasättandet? Kritiken mot det egna?

Precis som Elmbrandts svada om vådan av förändringar speglar Per Svenssons ord precis samma sak: kampen för den egna makten/positionen som uttolkare och förmedlare av det rätta. Det stora hotet mot den ställning som personer som Svensson har kommer ifrån pluralismen - särskilt ur den direkta form som internet har gett upphov till, den som låter vem som helst säga vad som helst utan något filter. I Egypten har en bloggare dömts till fängelse av samma anledning. De som har makt över budskap accepterar inte alternativa kommunikationskanaler, det må knorras som Karin Rebas på DN beskriver reaktionen på Twingly och bloggarnas intåg i dagspressen, men at the end of the day är det - precis som historien har visat - inte möjligt att stoppa förändringen. Om det ens hade varit önskvärt.

Precis som jag skrev i början skulle det bli för många ord och mest svammel. Mission accomplished.

Soundtrack: Sam Cookes - A Change Is Gonna Come.
It's been a long, a long time coming
But I know a change gonna come, oh yes it will

Etiketter: evolution, konservatism, makt, public service, sr

13 oktober, 2006

Idag polisanmäler Radiotjänst som bekant tre ministrar för brott mot Lag om TV-avgift enligt nedanstående pressmeddelande:

Pressmeddelande

Radiotjänst i Kiruna AB har idag beslutat att polisanmäla Tobias Billström, Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò för brott mot Lag om TV-avgift.

Lagens 22 §, första stycket, lyder

Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första eller andra stycket.

Lagens 8 §, första och andra stycket, lyder

Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.

Yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln av TV-mottagare skall av överlåtaren respektive uthyraren anmälas till bolaget inom den tid som regeringen bestämmer. Anmälan skall innehålla de uppgifter som behövs för fastställandet av avgiftsskyldigheten för innehavet av TV-mottagaren.

Polisanmälan lämnas in under fredag den 13 oktober.

RADIOTJÄNST I KIRUNA AB
Lars Lindberg
Vd

Gott så, bryter man mot lagar bör man lagsökas. Samtidigt skriver bland annat Dagens Media att drygt 6 000 personer har anmält TV-innehav de senaste dagarna. Det ska bli intressant att se om Radiotjänst polisanmäler samtliga 6 000 nya licensinnehavare. För, som Radiotjänst vd Lars Lindberg själv sa i radion igår, så ska lagar gälla alla lika... (citatet fritt ur minnet).

För egen del har de senaste dagarnas diskussion om public service och dess finansiering fått mig att verkligen fundera igenom min egen ståndpunkt, och de förändringar i public service-bolagens utbud i kombination med min ideologiska grundsyn har lett mig till slutsatsen att det är dags att magasinera mottagaren och avanmäla innehav av TV. Den dagen fokus åter hamnar på nyhetsfördjupning istället för dokusåpor, kultur- och samhällssamtal istället för bred och lätt underhållning kanske jag plockar fram TV:n igen.

Au revoir SVT!

Bloggar andra om Radiotjänst, tv-licens, samhälle eller public service? Är inlägget kanske (o)intressant?

Etiketter: medier, politik, public service

11 oktober, 2006

Även om jag nog tycker att man gott skulle kunna ändra om lite i såväl radions som televisionens utbud känns det inte direkt som att den väg public service verkar ha valt är den bästa, så idag gjorde jag som drygt 12 000 innan mig och skrev på uppropet: Inga såpor istället för nyheter!

SVT:s och SR:s ledningar planerar enorma nedskärningar av nyhets- och samhällsprogrammen. Bland de nedläggningshotade programmen finns Dokument utifrån, Faktum, Konflikt, Vår grundade mening, Tendens, etc. Deras främsta argument för detta är att unga inte är intresserade av nyheter, samhällsbevakning och utrikespolitiska frågor!

Därför har Kulturella Ungdomsföreningen i Malmö (KUFiM) och Utrikespolitiska Föreningen i Lund (UPF) startat detta upprop för att låta alla som är intresserade av utrikespolitiska frågor protestera mot SVT- och SR-ledningens beslut genom en namninsamling som skickas till olika nyckelpersoner/avdelningar på SVT och SR.

(Egentligen tror jag att det tyvärr inte är så meningsfullt att skriva på listor, men det kan ju vara värt att göra en markering i vilket fall. Det förra uppropet jag skrev på blev ju rätt uppmärksammat.)

Etiketter: public service